Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 31
nu försvunna arbeten af vännens hand — råder i sitt förut citerade1
bref till Bergklint (Wien, december 1772) denne att i sin.tillämnade
upplaga utesluta så mycket som möjligt af Tilas poésie fugitive.
"Ju mera stränghet man brukar vid granskningen af hans arbeten,,
ju mera visa vi hans åminnelse vär agtning, och i denna räfifst
gjöra vi ej annat än hvad han själf gjordt om han fådt lefva."
Det ligger Oxenstierna högeligen om hjärtat, att bland Tilas dikter
ej upptages "sådan osmakelig och illa tillredd mörja som den,
hvarmed Brunkman (förmodl. skriffel; bör stå Bökman) vanhedrade den
kvicka Dalins minne". Allt sådant finner han ej " värdigt att blifva
allmänt". Men fastän Bergklint i sitt minnestal, då han berör
frågan om utgifvandet af Tilas dikter, uttalar sig i ungefär samma
riktning,1 har han dock till all lycka i realiteten ej så noga följt
Oxenstiernas råd. Liksom det skulle vara föga tjänligt för Dalins
skalderykte, om han blott skulle bedömas efter " Svenska Friheten"
och ej efter sin ofta utsökta småpoesi, skulle äfven Tilas stå sig
slätt, om man fäste sig uteslutande vid hans försök i den högre
stilen. Bergklint måste ha haft en känsla häraf, ty han har tagit
med ganska mycket af sin lärjunges poetiska miniatyrer, om han än
själf icke ansåg dem vara af någon egentlig betydelse. Dock är
det en genre, där vi veta, att Tilas varit verksam, men som likväl
finnes föga rikt representerad hos Bergklint, nämligen den
baccha-naliska. Där har Bergklint tydligen mera varit af Oxenstiernas
mening. "Låt af Bellmaniana så litet inflyta som möjligt är", hade
denne skrifvit, "om ej supvisor äro som Anacreons, gifves intet i
världen mera insipide och mera otäkt." Bergklint har
hufvudsakligen af bacchanalia tagit upp sådana, som egentligen äro att karak-
1 De afsedda orden äro af följande lydelse:
Det var den enda tröst, som vid Hans död mig gladde
At Han mig anförtrodt det mästa som han qvädde:
En altför vacker skatt at fruktlöst gräfvas ner:
Det blir min öma plikt at dela den med fler.
Det vill dock ske med val, som ej blir lätt at göra
När af min dyra Vän jag intet vill förstöra;
Men ait är icke gjort för oss och våra dar,
Och när det skils ifrån blir minsta delen quar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
