Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 37
Bränder, mot hvars dilettantdramatik Bergklint ungefär samtidigt
riktat en skarp och befogad kritik, den andliga poetissan Charlotta
Frölich, Bellmans vän bror Wetz och ännu några andra af lika
rang och heder. Men med allt detta finnes det dock intet af den
poetiske reformatorns entusiasm och kärlek till diktningens höghet
i Tilas verser; han var nu en gång ingen principmänniska, och
därför blef hans angrepp på det öfverflödande tillfällighetsrimmeriet
blott ett flyktigt ögonblicksskämt, ej något uttryck för ett fixeradt
poetiskt program. Antagligen var det till någon del motiveradt af
inflytande från Bergklint, som bar motviljan mot godtköpspoesien i
blodet, men dessutom också däraf, att Tilas fann nöje i att slå sig
till kritikens riddare på bekostnad af så lättbesegrade motståndare
som Brunkman och Simmingsköld.
Mera betydande än i sina försök på den litterära polemikens
fält framträder Tilas i sin idylliska poesi. Inom den krets, där han
fått sin litterära utbildning, Elers och Bergklints, hade denna genre
icke haft någon representant. Deras lyrik var till största delen
blott en mer eller mindre maniererad poetisk jargon, där känslan för
det omedelbaras poesi var så godt som fullkomligt utdöd. De här
och där i deras dikter förekommande försöken till naturskildring
gifva icke annat resultat än ett svagt tecknadt, traditionellt
herdelandskap, samma obestämda och allmänpoetiska milieu, som
kännetecknat en stor del af den anakreontiska lyriken i Tyskland.
Äfven Tilas har då och då fallit in i detta maner och varierat
motivet "Beatus ille qui procul negotiis" på gammalt välkändt sätt:
Min hydda är en nöjsam borg,
En blomster äng min gård
Kring mina parker hörs ej sorg
Jag bär om Zephis vård — o. s. v.
Man behöfver icke höra mera än dessa få rader för att märka,
hur opersonligt och jargonartadt denna teckning är utförd. Men
vanligen äger naturskildringen i Tilas idylliska poesi vida mera
känslighet och konkretion. Han har ej sällan något, som erinrar
om den fina naturkänsla, som man ibland möter hos Dalin och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
