Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Oscar Wieselgren
Det kommer tillbaka än en gång som "Hvad är det?" vid det
fjärde af budorden i hans katekesparodi:
Vi skolom nyttja ungdoms våren
Hösten ledsnad har;
Bekymret följer åren.
Såsom det framgår af dessa exempel är Tilas ämneskrets
hvarken särskildt originell eller omfattande. Han håller sig i allmänhet
inom de råmärken, som utgöra gränspunkterna för rococons poésie
fugitive, och hvad stil och behandling beträffar, så står han äfven
här i mycket nära samband med tidens mera bekanta och lästa
diktare. Någon gång kan man finna, att han direkt tar upp ett
schema från den äldre poesien — så särskildt i en skämtsam bagatell,
betitlad "Hvad är en kyss?", där han valt en välbekant dikttyp,
"Hvad ära &c. med en efterföljande rad af svar. Liknande dikter
finnas någon gång hos den närmast föregående tidens poeter; bl. a.
har Johan Elers användt ett analogt schema i en som imitation
betecknad dikt, Kyssen, (Mina Försök II, s. 36). På samma sätt
konstruerad är en "Beskrifning på en klapp" i första delen af sällskapet
Witterleks "Öfningar", sid. 40. I ännu äldre diktning är schemat
vanligt som form för begrafningspoesien, men förekommer äfven i
skämtsamma bröllopsverser, exempelvis i ett af Wrangel i Det
karolinska tidehvarfvets komiska diktning, s. 197, citeradt "Betänkande
wid Giftermål" (Hvad är ett äktenskap? Perpetuelt arrende o. s. v.).
Dikten i Witterleks Öfningar är den, som i behandlingen står
Tilas närmast.
Inom den del af Tilas diktning, som bär den omedelbara
subjektivitetens prägel, öfver väga de melankoliskt-elegiska
stämningsdikterna. Anledning till dylika känslor har han förmodligen i rikt
mått haft under sina Stockholmsår. Bergklint framhåller också i
minnestalet, att hans motgångar icke lämnat honom oberörd:
Man såg hans muntra lust nog när att vilja tråna.
Man nämner ganska lätt sju ledsnadsfulla år
Men döm af Hans natur hvad denna längd var svår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
