Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Konungastyrelsens författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungastyrelsens författare 47
skrifvits för hans räkning, måste det hafva författats på 1290-talet.
Men både af språkliga och andra skäl är tydligt, att det är
åtskilliga decennier yngre. Magnus Erikssons båda söner Erik och Håkan
föddes 1339 och 1340, och om arbetet varit afsedt för dem, måste
det kommit till ungefär 1352 —1354, hvilket af språkliga skäl
troligen är en för sen tidpunkt. Den största sannolikheten är därför,
att den kunglige lärjunge, för hvilken denna uppfostringslära
skrifvits, varit Magnus Eriksson, som föddes 1316 och blef myndig 1332.
Och i så fall har skriften författats före myndighetsåret 1332, men
efter 1328, då konungen blef tolf år.1 Denna tidsbestämning passar
också bäst med de språkliga resultat, till hvilka Södervall kommit.
En annan väg, på hvilken vi kunna nå fram till författarens
eller bearbetarens personlighet, är en undersökning af de källskrifter,
han begagnat sig af. Någon dylik har jag emellertid ansett
öfverflödigt att företaga, då föga eller intet torde vara att lägga till de
resultat, till hvilka Södervall kommit. Jag nöjer mig därför med
att rekapitulera dessa. Den svenske författarens hufvudsakliga källa
var som bekant Ægidius’ ofta nämnda skrift, men därjämte har han
begagnat Thomas ab Aquinos De regimine principum och Summa
Theologiæ, Engilberts’ De regimine principum (åtminstone sannolikt),
den psevdoaristoteliska skriften Secreta secretorum, Martinus’ De
quattuor virtutibus cardinalibus, Psevdoaugustinus’ De duodecim
abusionum gradibus, Augustinus’ De sobrietate et castitate, flera
böcker i bibeln, Gratiani Decretum samt Codex Justinianeus och
dessutom några andra arbeten, som ännu icke kunnat identificeras.
Vidare är det af stil och uttryckssätt tydligt, att författaren ägt
stor förtrogenhet med de svenska lagarna.
Denna litteraturförteckning säger oss alldeles otvetydigt en sak:
att författaren ägt en för sin tid i Sverige sällspord lärdom. Att en
lekman skulle hafva studerat denna litteratur, måste anses
fullkomligt uteslutet, och ingen, som har någon kännedom om denna tids
bildningsförhållanden, torde kunna förfäkta en dylik mening. Alla
tankar på Mats Kettilmundsson, Torgils Knutsson, Karl Ulfsson
1 Om arbetets förhållande till Skenningestadgan skall jag i det föl*
jande tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
