Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Konungastyrelsens författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Henrik Schück
och Björn Näf måste redan på grund häraf afvisas. Visserligen
här det påpekats, att författaren så godt som förbiser det andliga
ståndet, hvilket förefaller egendomligt för en klerk, men med full
rätt anmärker Södervall, att detsamma kan sägas om
Konungastyrelsens förebild, De regimine principum, som dock skrifvits af
munken Ægidius. För öfrigt fanns just vid denna tid en mängd
klerker, som ifrigt försvarade konungamakten gent emot kyrkans
öfverhetsanspråk, så att en stark konungslig tendens i en skrift
från denna tid alls ej visar, att författaren varit lekman.
Författarens lärdom säger oss ännu en sak: han måste någon
tid hafva studerat vid ett universitet d. v. s. — då det gäller en
svensk i början af 1300-talet — i Paris eller Orleans, och endast
där torde han ha kunnat förskaffa sig den litteratur, som han vid sin
bearbetning begagnat. Ty Paris var ju den tidens stora bokmarknad.
Men äfven om arten af dessa studier gifva oss källskrifterna
vissa upplysningar. De hafva nämligen icke varit enbart filosofiska
och teologiska, utan äfven juridiska; författaren känner nämligen
till såväl Gratiani Decretum som romersk civilrätt, och det är således
sannolikt, att han tillhört den juridiska fakulteten. Af själfva skriften
framgår vidare, att författaren var en varm vän af en stark
konungamak b och att han hade omfattande praktiska och politiska
intressen. Att han varit en kammarlärd, som stått alldeles utanför
samtidens politik, kan därför ej gärna antagas, ty hans synpunkter
äro ständigt den praktiske statsmannens, ej den spekulerande
skola-stikerns. Och för denna mening talar ock den onekliga
förtrogenhet, hans framställning röjer med svensk lagstil.
Slutligen är det af arbetets syfte tydligt, att boken skrifvits
af en man, som stått konungen nära och på ett eller annat sätt
varit ansvarig för hans uppfostran. Ty hvar och en, som känner
de litterära förhållandena under medeltiden, måste bestämdt afvisa
det moderna föreställningssättet, att författaren endast af ett
allmänt pedagogiskt eller litterärt intresse skrifvit denna, speciellt för en
ung konung afsedda uppfostringslära. Så utvecklad var litteraturen ej
under medeltiden, aldra minst i Sverige, där hvarje medeltida bok
tillkom så att säga på "beställning".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
