Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, En medeltida balladstrof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En medeltida balladstrof 59
sprungliga; årsdansen är en legendarisk amplifiering af detta under,
och motsägelsen består däri, att den helige Herbertus väl befriar
dem från det första straffet, men endast för att låta dem utbyta
detta mot ett nytt. Detta ledde också, såsom vi strax skola se,
därtill, att man nödgades anlita ett nytt helgon för att bota den
senare arten af danssjuka.
Brefvet afslutas med följande ord: Acta sunt hec anno
incarna-tionis Dominice M:o XXLo indictione quarta regnante Henrico secundo.
Hec littere date sunt nobis a domino Peregrino Coloniensi episcopo,
domini Herberti successore venerando. Dessa tidsuppgifter visa,
visserligen alls icke att brefvet är äkta, men att det nedskrifvits
på 1040- eller 1050-talet, ty en senare förfalskare hade med all
sannolikhet gjort några kronologiska misstag. Undret skedde 1020,
dansen varade enligt legenden ett år, och befrielsen skedde således
1021. Detta år lefde ännu Kölns biskop Herbertus, som mycket
riktigt efterträddes af Peregrinus, hvilken var biskop under åren
1021 — 1036. Henrik II var kejsare mellan åren 1014—1024.
Uppgifterna äro således riktiga, och till en tid före den gregorianska
celibatsreformen hänvisar själfva legenden, som talar om prestens
son och dotter.
Brefvet är således från midten af 1000-talet, men såsom
Schröder genom en kritik af de där förekommande namnen visar, kan det
ej vara författadt i Kölbigk — som ej tillhörde Kölns stift och där
den helige Herbert ej hade något att göra — utan antagligen i
ärkestiftet Kölns romanska del, möjligen i Luttich eller däromkring,
och säkerligen vågade man sig icke på ett dylikt falsarium förr än
efter ärkebiskop Peregrinus död 1036.
I några handskrifter har dessutom den sista punkten utbytts
mot en annan, hvilken lyder: "Has litteras in monte sancti Michaelis
die octavarum epiphaniarum renovari fecimus, quia priores quas
portabamus nimio sudore ac vetustate corrupte erant, quas nobis
dominus Peregrinus Coloniensis episcopus prefati domini Heriberti
successor fecerat venerandus." Tiggarbrefvet hade således genom
"svett och ålder" nötts sönder, hvarpå tiggarskaran i det bekanta
normandiska klostret Mont-St-Michel låtit taga en afskrift. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
