Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, En nyfunnen fortsättning till Erik Gustaf Geijers Feodalism och Republikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nyfunnen fortsättning till Geijers Feodalism och Kepublikanism 7$
vigtigare, men mera genom de stridigheter, hvari de invecklade
Frankrike, än i och för sig sjelfva —
— Utrechtska freden —
Här slutar manuskriptet, och veterligen har aldrig någon
fortsättning följt.
Det nya parti af "Feodalism och republikanism", som jag här
kunnat rekonstruera, har kanske i och för sig ej något särdeles
stort intresse. Det är en framställning af den första europeiska
kolonisationsperiodens historia, som kunde intressera samtiden; för
oss har den sin enda betydelse i samband med de föregående
delarna af afhandlingen.
Proportionerna och resningen i denna komma nämligen
hädanefter i ett annat ljus; vi få nästan klart besked om författarens
ursprungliga plan. Afhandlingen var ämnad som en stor
historisk-politisk konstruktion, af det slag, Geijer vid denna tid dref till stor
fullkomning, men sedermera så hånfullt affärdade. Det nya partiet
visar hans tydliga afsikt att med fullt bibehållen bredd vidare
utföra konstruktionen. Säkerligen ville han ock på detta sätt arbeta sig
fram till samtiden för att förvärfva en djup, solid historisk grund
för egen politisk tanke och handling. Hela det modärna
samhällslifvets uppkomst och de politiska institutionerna skulle
"konstrueras", och de första partiernas sysslande med hufvudsakligen
medeltiden och den närmast följande epoken utfyllde endast en del af
den ursprungliga planen.
För afhandlingens politiska öde kom emellertid just denna
begränsning snart att spela en afgörande roll. Dess verkliga och
beståndande insats i svenskt tankelif var ju häfdandet af den
historiska kontinuitetens afgörande betydelse i samhällsinstitutionernas
utveckling, och härutinnan har Geijers uppträdande varit fullständigt
epokgörande. För samtid och eftervärld kom afhandlingen
emellertid dessutom att stå som ett reaktionärt programuttalande eller
åtminstone början till ett dylikt. Geijer varnade visserligen själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
