Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Elgströms romantiska poesi 93
Inledningsraderna till Sigvarth voro verkligen i hög grad ägnade
att framkalla en glad och samtidigt imponerad förvåning hos den
unge Atterbom. De lydde:1
Till gullstoft töknen smälte, och ur hafvet,
lik bruden ur sin rosenbädd, steg solen.
I hvittnadt sken försvinner morgonstjernan,
lik templets lampa, som med dagen mattas;
lif återgjutes i naturens ådrar
och strömmar fram i cirkelförda hvirflar. —
Och nyss ur sömnen väckt, med nytänd andakt,
vår jord mot Skaparn blickar opp bestrålad:
af lärkans soloröst bryts helga tystnan,
och ett adagio stäms af näktergalen.
När var detta poem författadt? Ett exakt svar kan icke
lämnas, men hållpunkter saknas därför icke. I sitt den 23 mars 1808
hållna inträdestal yttrar Elgström:2 "Bestämd att engång med
gudalärans tröstegrunder försona menniskan med sina missöden, har
jag alltmer och mer aflägsnat mig från edert hufvudföremål, poesien;
och nu minns jag blott, lik en dröm ur en skönare verld, min
vaknande själs tidigaste lifsrörelser." Till detta yttrande fogar
Atterbom följande förklaring: "Hvad han här berättade om sitt
"aflägsnande från poesien", var bokstaflig sanning. Han hade fördjupat
sig i theologiska betraktelser, der en qvarlefva af de då ännu i
Sverige populära "neologernas" rationalism, fastän matt, kämpade
mot en öfverväldigande mystisk spekulation. Det var inträdet i
vårt förbund, det var eggelsen af vårt dagliga umgänge och våra
ideliga förehafvanden, som gjorde honom till skald igen. Under de
nästforegångna åren hade han föga diktat; hans flesta poetiska
handskrifter voro gamla. Största antalet af hans qväden alstrades
efter den tidpunkt, då han blef Auroraförbundets3 medlem." 4
3 Citatet efter »Phosphoros», 1810, s. 67. Atterboms eget citat af
motsvarande rader i »Minnesteckningar och tal» är godtyckligt retuscheradt. Intet
manuskript till »Sigvarth» finnes bevaradt.
2 Atterbom, Minnesteckningar och tal, II, s. 88.
8 Atterbom kallar i denna minnesteckning systematiskt »Musis Amici»
för Auroraförbundet.
4 Detta Atterboms sista yttrande håller icke streck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
