Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Fredrik Böök
tillhöra de äldsta bevarade skriftstyckena af Elgströms hand; de
inre kriterierna äro lika otvetydiga.
Det torde sålunda låta sig göra att särskilja de Elgströmska
poem, som tillkommit före hans upptagande i kretsen af
Uppsalaromantiker, från dem som han diktat efter denna tidpunkt.1 Hur
pass viktig denna gränslinje är, framgår redan om man granskar
de uppgifter Atterbom lämnar om Elgströms vittra beläsenhet och
litterära sympatier öfverhufvud. Atterbom skrifver,2 att han, vid
tidpunkten för deras sammanträffande "och väl kanske alltid", ägde
"mindre en stor poetisk beläsenhet, än en stor filosofisk". "Af
svenska skalder", heter det, "värderade han mest Kellgren:
nemligen sådan, som denne blef under sina sista lefnadsår. De
allbekanta mästarverken Den nya skapelsen, Sig vårth och Hilma, brefvet
Till Christina, oden Till sällheten m. fl. hade egentligen gjort —
eller åtminstone grundlagt — hans poetiska uppfostran. Man ser
det genast på den (ehuru visst ej utan brister efterbildade) tekniska
formen af de flesta bland hans dikter, där till och med namnet
Sigvarth, och erkannerligen namnet Hilma, blifvit liksom i arf
upptagna från Kellgren. Bland Tysklands skalder hade Herder och
Jean Paul, en lång tid, i främsta rummet varit hans hjeltar; ur
den senare förekomma bland hans papper många utdrag. Under
åren af vårt umgänge fästade sig hans intresse företrädesvis vid
Goethe, och slutligen vid Novalis, jemte de öfriga den såkallade
romantiska skolans hufvudmän."
När man vet, med hvilken glädje Atterbom annoterar hvarje
yttring af kännedom om och beundran för den tyska romantikens
stora idoler, så får denna framställning bevisande kraft: Elgström
hade vid slutet af år 1807 icke stiftat bekantskap med den
romantiska poesin i Tyskland. Detta bekräftas af de talrika
öfversättningar icke bara från Jean Paul, utan än mera från Herder, som
föreligga bland Elgströms äldre papper, medan det enda som finnes
öfversatt af romantisk poesi, en klagosång ur Fr. Schlegels Alar eos,
1 Öfversättningarna från antiken kunna här förbigås.
2 Minnesteckningar och tal, II, s. 90—91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
