- Project Runeberg -  Samlaren / Tjugunionde årgången. 1908 /
102

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102 Fredrik Böök

— I samma dikt omtalar tiggaren, att han gjort sitt fädernesland
tjänster, men endast skördat otack, och fortsätter (i en hos Hanselli
öfversprungen strof):

Trampad alldrig hatet födde
åt mitt slägte nya brott,
alldrig på min panna strödde
fåror utaf sorgen blott.

Den lösa språklogiken i dessa rader är icke enastående, utan
skulle kunna exemplifieras rikligt.

Elgström har en särskild benägenhet för allmänna, oprecisa
uttryck, som just genom att icke alltför skarpt specialisera meningen
stundom nå en sväfvande stämningsfullhet. I denna benägenhet
ligger utan tvifvel en grodd till ett romantiskt stilideal. När han
i dikten "Afsked till S. G. B." tillropar vännen: "Glöm den smärta,
som förtryckte", så har denna föreställning om en smärta, som
förtrycker, en något obestämd, men ganska rik innebörd, som är på
ett särskildt sätt Elgströmsk. På samma sätt i slutstrofen till
"Tiggaren":

Och när vandrarn tröttnad dignar
på den gräsbädd, där jag döljs,
af min anda, som välsignar,
han i vindens viskning höljs.

"Välsigna" står helt obestämdt; d*et hänför sig möjligen direkt
på vandraren, men det är nog också ett allmänt uttryck för
tiggarens blida och fromma underkastelse, som förut utsagts i raderna:
"Till att lida föddes jag; — dock jag vill med nerböjd hjessa —
vörda himlens välbehag." "Höljas i vindens viskning" vill säga
ungefär att omslutas och innefattas i den förlåtande känsla, som
tiggaren hyser för de hårda och hjärtlösa mänskorna. — I samma
dikt heter det:

Ödet mig mot jorden trycker,
snart skall jag ock hvila få,
och när döden ögat lycker
skall jag fram till sällhet stå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1908/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free