Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Elgströms romantiska poesi 121
Du ler — och knotet dör på mina läppar,
en ovän glöms, bedrar och än förgätes.1
Den benägenhet för koncentrering och hopning, som påpekats
redan i Elgströms tidigaste poem, men som i de rimmade stroferna
aldrig kom till sin rätt, har uppenbarligen särskildt tilltalats af
detta för den Kellgrenska blankversen utmärkande drag, och man
finner också, att Elgström utbildat det till fullständig virtuositet.
Bland de talrika exemplen skall anföras det kanske mest extrema:
skildringen af Hilmas uppvaknande, när hon i sömnen höljts af
Sigvarths smekningar.
Nu Hilma väckes, och den trogne bannar,
som felar än, när han en ursäkt frambär,
och dristig blir, när hon förlåter honom.
Nu hotar hon att fly, och då han gäckas,
upprepar hvad hon sagt och lossar handen;
med lyftadt steg fördröjer vid hans tystnad
och blir försont och kan en harm ej konstia,
och gråter sist vid klangen af hans stämma.
En öfverflödande koordinering af satser kan både hos Kellgren
och Elgström tjäna andra syften än en suggestivt förkortad skildring
af stridiga, växlande eller snabbt ilande känslor, såsom i de hittills
anförda citaten. Den enkla sammanbindningen med "och" kan också
tjäna till att ge framställningen innerlighet, konstlöshet. Det är
reaktionen mot den logiskt utbildade satsbyggnaden med öfver- och
underordning, mot sjuttonhundratalsstilens förståndsmässiga,
invecklade syntax. Den djupa, i känslan upplösta stämningen mäktar
icke ge en så konstfull byggnad åt sina uttryck; den når en
särskild effekt genom den direkta, naiva enkelheten. Det är ur denna
synpunkt verser sådana som följande i "Til Christina" skola
betraktas :
— — Då skall han höja
en suck til Himlen, sorgens suck ur hjertat,
1 Meningen skulle komma bättre fram, om det i stället för »glöms» stode
»blir förlåten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
