Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Fredrik Böök
Lif återgjutes i naturens ådror
och strömmar fram i cirkelförda hvirflar.
Stället är mångtydligt, men troligt är väl, att morgonvinden
närmast åsyftas, ehuru den fattas som en symbol på naturens
lifskraft. Förebilden finner man i "Morgonen" (I, s. 19), där det säges
om jorden:
Nyss väckt, hon än i tysthet njuter
den kraft sig i dess sköte gjuter
af morgonstundens friska flägt.
Hos både Elgström och Oxenstjerna följer därpå en skildring
af fågelsången. När Sigvarth införes, sker det i dessa rader:
Der vid en splittrad klippa, som i floden
sin nakna hjessa skådar, hvilar Sigvarth.
Klippan, som lutar sin hjässa öfver vattnet, återfinnes hos
Oxenstjerna (I, s. 20); det säges om dufvan:
Sitt bo hon i en klippa tränger
som, krönt af nordens mörka tall,
sin hjessa öfver djupet hänger
och hotar Äge med sitt fall.
Går man sedan öfver till den ängd, som Sigvarth drömmer som
scenen för sin kärlekslycka, så visar det sig, att äfven den lånar
drag från Oxenstjernas landskap. Det heter hos Elgström:
Der i en dal, som blånar bakom bergen,
af lindar skuggadt, reser han ett hemtjäll;
gläds af en sjelfplöjd åkers gyllne vågor,
och oombedd den usle räcker kärfven,
och följer öfver tröskeln och välsignar.
Denna skildring verkar som en resumé af "Skördarne", där i
sjunde sången barmhärtigheten framställes som sista konsekvens af
skörden. "Åkerns gyllne vågor" erinrar om "den höga säd... i
vågors kullring förd vid sommarvädrens flygt" (II, s. 26), eller om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
