Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Elgströms romantiska poesi 129
— — frågar: »Hvad af sällhet återstår mig?»
af Hilma blott en suck, ett Ja1 som stammas.
Nu Hilma väckes, och den trogne bannar,
som felar än, när han en ursäkt frambär,
och dristig blir, när hon förlåter honom.
Meningen är: Hilma sofver, och i drömmen ger hon uttryck
för den kärlek, som hon förut aldrig yppat (ty märk Sigvarths glada
öfverraskning, som eljest är oförklarlig). Härtill lyssnar Sigvarth;
han sjunker till hennes bröst och kysser henne: det är för sent för
henne att förneka sin kärlek.
Detta framgår tydligt af Oxenstjernas skildring, som ger fäkta,
hvilka af Elgström underförståtts. Oxenstjerna berättar, hur Alfred,
som länge älskat Camilla utan att våga röja sin låga, finner Camilla
sofvande. Alfred vågar ej stora hennes sömn, men kärleksguden
uppenbarar sig och förunnar honom att se Camillas drömmar. Han ser
då, hur Camilla drömmer ömma scener mellan sig och Alfred,
sammansatta "af glada hopp och ömma minnen". Alfred röres djupt
och kysser Camilla:
Camilla vaknar opp förskräckt,
men skådar Alfred, och förlåter
det öfverdåd som henne väckt.
Elgström har visserligen icke användt idén att låta Hilmas
drömmar bli synliga för Sigvarth, utan ersatt den med att låta
henne i drömmen nämna sin älskades namn. Det är att märka att
Oxenstjernas klart utförda tanke tydligast återfinnes, då Hilma
jämföres med "den första qvinna, som förvillats — i Edens park,
och, då hon sakta somnat, — än skådar scenerne af saligheten, —
hvars gloria än dess anlete beskimrar." Liksom Elgström jämför
Hilma med Cynthia och Psyche, jämför Oxenstjerna Camilla med
Fröja och Diana. För öfrigt ha andra liknande situationer lånat
Elgström drag. Det har redan förut påpekats, att skildringen af
Hilmas stridiga sinnesstämning vid uppvaknandet är imiterad efter
Kellgrens "Til Christina". Själfva teckningen af Hilmas hvila ("un-
Samlaren 1908. q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
