Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs förebilder än en gång 147
idéer. Icke tror jag, att Runeberg läst synnerligen djupt i tidens
filosofiska eller estetiska arbeten, men nog är det säkert, att man i
åtskilliga af hans -recensioner spårar ett tydligt inflytande från
Hegel.
Men det är icke heller nödvändigt, att en konstnär läser
igenom en författare från den ena ändan till den andra för att kunna
inspireras af honom. Skalder utmärkas alltid af snabb uppfattning
och lätthet att efterlikna. Ungefär som Taine någonstädes säger:
ur formen på ett par stöflar anar konstnären sig till ett helt
tidehvarfs skaplynne. Han samlar icke på lärdt kram, utan
upptager endast det, som gör djupt intryck på honom, d. v. s. sådant
som på ett eller annat sätt öfverensstämmer med hans eget
temperament eller hans egna idéer. Om icke Runeberg varit från födelsen
realist, skulle han icke kunnat tillgodogöra sig andra skalders
realism. Om det ej i hans själ funnits en medfödd känsla för denna
harmoni och denna plastik, som i så hög grad utmärkte Goethes
diktning, skulle icke heller Runeberg kunnat lära af den tyske
skalden.
I allmänhet kan man icke heller blindt tro på en författares
berättelse om, huru hans verk uppkommit, utan att man därför
behöfver misstro skaldens sanningskärlek. Vissa sidor känner ingen
bättre än han. Hans intryck, när han vill meddela dem, äro alltid
ovärderliga. Men det är ju så ofantligt många faktorer, som ingå
i en diktnings födelseprocess, att det hardt när är otänkbart, att
skalden skulle kunna öfverse dem alla. Ett intryck, som kan hafva
varit af afgörande betydelse för hela hans skapelse, har kanske så
omärkligt tvungit sig på honom, att han ej ens anar, när eller
huru det kommit öfver honom. Hela hans verksamhet i skapelsens
ögonblick går dessutom icke ut på att låta allt förblifva, som det
varit, men att omskapa det. Bronsen och guldet i degeln
omvandlas till en gudinnas staty. Möjligen kan han öfverse, hvad som
tilldragit sig många år efter verkets födelse, då detta redan för
honom är ett förflutet, är ett stycke historia. Huru tintressant
och vägledande därför än en skalds uttalanden om hans egen
diktning från olika synpunkter kan vara, måste den alltid upptagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
