Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 * Otto Sylwan
afsikt i verket, därom synas mig de ofvan anförda orden till Berg-
klint i december 1784 bära vittne. Men han ville inte släppa
sin andel i företaget — pensionerna voro ju beroende af kunglig
nåd — och från och till har han nog ingripit i redaktionen, då han
hade något särskildt att säga, eller då de öfriga arbetarna voro för-
hindrade. — Under år 1783 finnas flere dikter af Sjöberg i Posten,
hvarför man har rätt att antaga att hans anställning då tagit sin
början. Det var väl meningen, att han skulle ersätta Kellgren,
men han vanskötte sig och tog därtill "som pension af en Bok-
tryckare hvad en vän hade cederat honom som arfvode för an-
vänd möda".1
Då Kellgren skref dessa ord, i september 1787, hade han åter
verksamt kastat sig in i publicistiken genom sin kamp "pro sensu
communi". Aret därpå blef den sväfvande privilegii-frågan afgjord
till hans förmån, hvarmed följde att tidningen, skrifver Kellgren,
* hädanefter, då jag blir ansedd som Utgifvare däraf, fordrar mera
min omsorg". Han hade till slut blifvit herre i sitt hus och kunde
t. ex. förbjuda tryckningen af några i Thorildsk anda skrifna,
kanske ock satiriska teser.2
1 Jag gissar att Sjöberg är författare till en artikelserie med titeln: »Sa-
tire öfver mig sjelf», som inflöt i Posten 1786 n:r 20, 21 och 23, men därefter
afbröts. Förf. anger sig vara född 1754, hvilket passar in på Sjöberg. Inne-
hållet utgöres blott af några, skäligen obetydliga, skolpojksminnen.
2 Samlaren VII: 128 och 132. — Gjörwell berättar i bref till Lidén d. 27/4
1790, huru förbudet att införa nyheter från Frankrike kungjorts för tidnings-
redaktörerna: »Om förmiddagen [den 11 mars] företrädde på kallelse inför
kongl, kollegium kongl, sekreteraren Kellgren för Stockholms-Posten, Assessor
Pfeiffer för Dagligt Allehanda och jag för Allmänna Tidningarne. Herr Kell-
gren, Kongl. Maj:ts Hand-Sekreterare och En af de Aderton, var härvid bras-
kande uti sin Hofdrägt, Assessor Pfeiffer däremot var klädd uti borg[er]lig
långrock eller uti empirisk drägt samt med sitt spanska rör i handen, och jag
fattig torpare härifrån Kaptensudden för att också låta lysa min ståt bar för
denna resone kalott öfverrocken de couleur capucine och gråa regarnsstruni-
por». Statssekr. Bernzelstierna lät uppläsa det kgl. brefvet, »som af oss med
stor uppmärksamhet, ehuru ej utan ängsliga grimaser åhördes och med en
underdånig bock besvarades». Gjörwell slutar med en anmärkning att det
förr så mäktiga kanslikollegiet nu blivit inhyst i kyffet bakom dragonstallet,
dit man går öfver dynghögar. — (De i denna uppsats citerade brefven från
Gjörwell finnas dels i kgl. biblioteket, dels i Uppsala univ. bibliotek.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
