Print (PDF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Otto Sylwan
sedan allt mera till ett rent annonsblad, som utöfver de utländska
nyheterna icke innehöll mycken text.
De frivilliga medarbetarna i Posten stodo genomgående på en
vida högre nivå och diskuterade ämnen äfven af kulturell betydelse.
Kasta vi en blick på dessa, finna vi först den långa och sega kam-
pen om Voltaire, hvilken visserligen redan i Allehanda haft ett för-
spel; vid sidan häraf kommo de första åren ekonomiska saker så-
som städernas uppkomst, skogarnas vård, saltets dyrhet, prästernas
tionde, men ock frågorna om inskränkning af latinstudiet och om
en ny psalmbok. 1783 delades uppmärksamheten mellan en tvist af
militärisk art (om infanteriets uppställning) och en teologisk, hvilken
drogs ut till följande år. Då upptogs utrymmet i öfrigt af berättelser om
den härskande nöden. 1785 råkade några herrar i delo om en öfver
Wargentin slagen medalj och utbredde sig härom så vidlyftigt, att
redaktionen slutligen tyckte det "öfverskridit gränsorne för ett dag-
blad". (N:o 193.) Sedan följde meningsutbyten om regala bränn-
vinsbränningen, om medlen att förebygga barnamord, om mödrars
plikt att själfva amma sina barn, om Vänerns sänkning och om gif-
termålsbyråer. Diskussioner om toleransen hvilken äfven förut af-
handlats,1 och om afskaffande af den teologiska censuren samt den
stora striden om mysticismen göra de sista årgångarna på 1780-ta-
let märkvärdiga.
skall samlat sig ansenlig förmögenhet». — Någon tid därefter är en särskild
artikel med rubriken »Åminnelse» ägnad nämnda dam, hvars bortgång ger an-
ledning till uppbyggliga betraktelser, väl ej så allvarligt menade: »M’11 N.------
Så är hon icke mer!... Vår svenska Venus reste sina trophéer ifrån mjölk-
byttorna (Malicen påstår att hon varit mjölkpiga) på många ynglingars bekost-
nad...» Litet längre fram vet en notis från Göteborg förtälja, att ryktet om
hennes död är falskt: hon befinner sig tvärtom »i önskelig välmåga i Paris,
hvarest hon under namn af Marquise skall spela en artig role och göra särde-
les lycka med sine öfverblef ne behagligheter». Slutligen rapporteras från
Malmö ett par år senare: »I går anlände hit till staden ett ganska vackert
och väl utrustadt fruntimmer, som förmenas vara den ryktbara mamsell N**»,
hvilken nu kom från utlandet och afreste till Göteborg. (1779:164 och 217,
1780: 73 och 1782 :128.)
1 Denna betraktades ej alltid från någon hög ståndpunkt; måhända var
det delvis en fint af dess anhängare att rent utilistiskt i religionsfriheten se
ett medel att i Sverige locka in främmande bekännare, som genom sina kun-
skaper och färdigheter kunde förbättra industrien. Se 1779:12 och 1784: 76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
