Print (PDF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Otto Sylwan
Däremot hafva vi intet yttre bevis för att Kellgren författat
den artikel, som (1779: 86 f.) behandlade en Uppsaladisputation "De
versificationis suecanæ vitiis", författad af C. Bergsten. Emeller-
tid har aldrig någon betviflat Kellgrens författarskap i detta fall,
då man här återfinner både hans stil och hans åsikter. Artikeln
löper ut i ett angrepp på disputationsväsendet vid universiteten, en
institution, som Kellgren betraktade som en blandning af humbug
och pedanteri. Att just denna afhandling valts till angreppet beror
naturligtvis därpå, att Kellgren beträffande dess ämne satt inne
med en sakkunskap, som annars sällan stod honom till buds. I och
för sig är den visserligen obetydlig, men, såsom författaren i sitt
välskrifna och sakliga försvar (1779 n:r 118, 120 och 122) yttrar:
" I en ynglings disputation är en obillighet at begära decouverter."
Den var ett "lärdomsprof" såsom det då hette, en seminarie-upp-
sats skulle vi säga med referat af hvad som förut sagts i saken af
Dalin och andra. Kellgrens ton är därför onödigt hånfull och öfver-
lägsen.
Af intresse äro de upplysningar, som i Kellgrens kritik fram-
komma beträffande hans egna vittra åsikter. Den äldre svenska
poesien t. o. m. Dalin ansåg han föråldrad, — därom vittna ock
andra hans uttalanden; Creutz, Gyllenborg och Oxenstierna betrak-
tades såsom grundläggarna af den nya. Detta var den allmänna
meningen vid denna tid och ännu in på 1790-talet äras de båda
förstnämnda som skaldekonstens fäder; de hade inledt den nyaste
hofskald och nu buga sig för honom Adlerbethar, Simmingsköldar etc. etc.»
I). 24/e 1780 till Sotberg: »Så snart jag råkar Magister Kellgren skall jag
icke underlåta att hedra honom med Hr Cancellie-Rådets gunstiga helsning».
I ett bref till Widersprecher (holstein-gottorpsk sekreterare) d. 16/e 1780
nämner Gjörwell, att han på uppdrag af presid. Leijonhufvud sökte samla
subskribenter för den nya upplagan af Messias. Men, klagar han, tyska litte-
raturen och språket är ej på modet, och då Gjörwell i sin tidskrift anmält
grefvarna Stolbergs dikter, hade »die Kunstdichterlinge» fallit öfver honom.—
Trots detta angrepp (St.-P. 1780: 86) stod Gjörwell tydligen på god fot med
Kellgren, ty ännu ett bref af d. 5/t till Sotberg visar Gjörwell fortfarande
förmedlande mellan dem; Kellgren var då sjuk. — Uti ett bref utan adress
af d. 2A 1781 heter det: »Förf. till Divertissementet [d. 24A hos Hertig Karl,
hvarom se Brefs. 67] är Hr Bibliot. Kellgren. I går satt jag på amphitheatern
emellan alla de 4 Esprits[?] och beskådade dem g[an]ska noga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
