Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms-Posten och Kellgren 23
ter berömda män, och uppräknade sedan en mängd personer, i syn-
nerhet författare, som uteglömts; recensenten röjer sålunda en lär-
dom, som gör, att man knappast kan tänka på Kellgren som för-
fattare. Artikeln var en mycket god början till en verklig littera-
turrevy, men den fick aldrig någon fortsättning. Det är ett af de
uppslag, som förekomma ej minst i Postens historia, och som för-
råda, att det brast dess redaktion icke insikt, men uthållighet och
planmässighet. Ytterst ligger nog en stor del af skulden hos för-
läggaren; men därom senare.
Med 1785 börjades i Uppsala utgifningen af "Lärda tidningar",
ett kritiskt vetenskapligt veckoblad, utgifvet, uppges det, af pro-
fessorerna Boethius och Neikter, hvilket allvarligt sträfvade att fylla
sin uppgift. Närmast erinrar det om Gjörwells och Salvius, men
har en vida mera vetenskaplig hållning. Utgifvandet afbröts af
den kungliga förordningen af den 3/s 1785, som såsom villkor för
periodiska skrifter satte innehafvandet af ett privilegium. Efter
ett års uppehåll fortsattes veckobladet, men upphörde med 1786 års
slut. Det helsades med sympati uti Posten, som genast aftryckte
dess företal (1785 n:r 11) och sedan upptog en hel rad af dess
märkligare recensioner stundom med citat af källan, men oftast
utan någon dylik formalitet.1 Då man inte på detta lättvindiga
sätt kunde sörja för den egentliga kritiken, öfverlämnades den af
redaktionen åt de tillfälliga insändarna. Det finnes inte det ring-
aste tecken till att Kellgren eller hans medarbetare tagit någon
Tbefattning med denna uppgift.
Det material af olika slag, som hittills efter hand berörts,
lämnade mycket utrymme öfrigt. I själfva verket, skulle jag vilja
säga, komma vi nu först till det, som redaktionsmedlemmarna hade
att sörja för — jag frånser då Rudins öfversättningar från de ut-
ländska (Hamburgska) tidningarna och Kellgrens omsorger att skaffa
dikter. Detta fyllnadsgods, för att begagna ett allt för ohöfligt
uttryck, förefaller vid en genombläddring vara tämligen planlöst
1 Dessa lån finnas i St.-P. 1785: 101; 1786:’183, 188, 198 f., 232; 1787: 7 och
IG f. — Den sist påpekade recensionen (öfver J. A. Tingstadius’ öfversättningar
från hebreiskan) antages vara ett verk af Kellgren af Hasselqyist, Ossian i
den svenska litteraturen s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
