Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Otto Sylwan
det till Kellgren. Men han är säkerligen alldeles oskyldig både till
detta och till ett par utfall mot Boileau 1783 (n:r 48, 89 och 96).
Den ena artikeln, som handlar om "Personelle Satyrer", begynner
med ett citat från Marmontel och slutar med ett långt och våldsamt
anfall mot Boileau, "et ganska ordinairt snille", "en ilsken och nedrig
själ", hvars "usurperade Litteraire ära dag ifrån dag mer förfalleri
alle uplyste ock ädelsinnade Litteraturs-dommares ock kännares ögon"
o. s. v. Den andra uppsatsen, en "Jämförelse mellan Horatius, De-
spréaux, och Rousseau", afser öfver hufvud taget den förstnämndes
upphöjande på de andras bekostnad, förklarar Boileaus satirer vida
underlägsna romarens, då de endast innehålla en samling angrepp på
dåliga poeter, men erkänner att hans Art poetique är "förunderlig",
ty här fordrades förnuft och kvickhet, men ej känsla.
Om Stockholms-Postens karaktär under Kellgrens sista fem
lefnadsår skall jag inte blifva vidlyftig. Tanken att göra den till
ett litterärt blad hade, som vi sett förut, varit uppe; att den med
det nya decenniet sattes i verket, var ingen blott yttre tillfällighet.
Postens förnyelse är ett af tecknen till den förnyelse hela det
litterära lifvet i vårt land vid denna tidpunkt undergick.
Sedan recensionerna kommit i gång — det dröjde något in på
1790 —, togo de det största intresset och jämväl brorslotten af ut-
rymmet, men under åren 1792—1793, tiden för den Reuterholmska
tryckfriheten fingo de maka åt sig för nyheterna från utlandet,
främst naturligtvis de dramatiskt uppskakande händelserna i Frank-
rike. Men äfven England rönte en uppmärksamhet, som förtjänar
framhållas. Redan Wieselgren har framdragit ett par tidigare ar-
tiklar, af hvilka den ena, "Om politiska samtal" (1788 n:r 264) be-
gynner: "Man må skratta åt det politiska kannstöperiet så mycket
man behagar, så utgör det dock själen i alla sällskap . . . Om Engels-
män äro det upplystaste folk på jorden, ... så bör sådant tillskrif-
vas det verksamma deltagande uti allmänna angelägenheter, som
hos dem föder en Esprit national". 1789 läste man bl. a. en arti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
