Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Stagnelius och Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelius och Chateaubriand.
Af
Fredrik Böök.
Att det finnes ett litterärt afhängighetsförhållande mellan Stag-
nelius och Chateaubriand, det har den förre själf röjt eller åtminstone
antydt i sin bekanta elegi "1815".1 Stagnelius hyllar i denna dikt
sin samtids största skalder:
Sångernas guldtid blomstrar ännu, och eviga kransar
snillet sig vrider.
Bland föremålen för hans beundran möter oss äfven Chateau-
briand, som besjunges i följande distikon:
Och i en dödligs hamn än vandrar den gyllne serafen,
han, som Martyrerna sjöng, Åtalas kärlek och död.
Stödjande sig uteslutande på detta ställe har Eichhorn anfört
Chateaubriand bland de författare, "hvilka i någon betydligare mån
bidragit till Stagnelii utveckling".2 Warburg har i "Illustrerad
svensk litteraturhistoria" gjort ett försök att påvisa detta Chateau-
briands inflytande, då han yttrar om Martyrerna: "Utan tvifvel
har den af Stagnelius beprisade Chateaubriands "Les Martyrs" in-
spirerat honom till detta besjungande af trosvittnenas död."3
Efterföljande uppsats har ställt sig den uppgiften att närmare
undersöka förhållandet mellan Chateaubriand och Stagnelius. Det
1 Samlade skrifter, sjunde uppl., Stockholm 1881, I, s. 178.
2 I Lefnadsteckningj bifogad skrifternas sjunde uppl., s. XXIX.
3 II, s. 744.
Samlaren 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
