Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Stagnelius och Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Fredrik Böök
I "Dygdelära"1 (1813) ställer han visserligen mot hvarandra
jordens och himmelens fröjder, men denna motsättning bestämmer
han närmare såsom den mellan nöjet och bragden; han uppmanar-
ynglingen att tillbedja dygden och glömma lustan,
och för nöjets korta blomsterkrans
välj en evig krans af ryktets stjernor.
Ännu år 1814 ger han uttryck för sin ungdomliga epikurism i
de båda poemen Till Bacchus.2 Men samtidigt vittna andra dikter
om en gryende stämning af ett nytt slag. Det är icke längre mo-
•raliska deklamationer om dygdens förträfflighet, det är toner, där
smärtan och den djupa besvikelsen klinga genom. Nöjet och väl-
lusten skimra icke längre för ögat som förbjudna njutningar; skalden
känner i botten den bitterhet och gränslösa leda som de skänka.
Ur denna stämning är en sådan dikt född som VerldsföraJct (1814),s
där skalden bekänner:
Trolös är jorden: dess välluster bytas i smärta.
Rök äro nöjena: hell den, som redan på jorden
äger i himlen sin boning, sitt fädernesland!
Längtan efter det himmelska (1814)4 uttalar en än mera extatisk
trängtan bort från jordelifvet:
Försvinnen I töckniga stränder!
Ett qvidande dårhus är verlden.
Jag längtar till sällare länder,
till helgonens saliga kor.
Och den likaledes 1814 daterade Hymn’° slutar i samma öfver-
sinnliga tongång. Njutningen och äran, som ännu 1813 voro kon-
1 Samlade skrifter I, s. 253.
2 Samlade skrifter I, s. 295 och 298.
3 Samlade skrifter I. s. 262.
4 Samlade skrifter I, s. 423.
5 Samlade skrifter I, s. 240.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
