Print (PDF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Stagnelius och Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelius och Chateaubriand 67
äro dels en sammanfattning af Asatiden, där Tegnér uppmanar
Heimdal att blåsa i sitt horn så att "Valhallas härlighet flam-
mar" på nytt, dels hämtade ur den senare afdelningen i Svea, där
det’heter:
»Se högarnas famnar
upplåtas med dån,
och fädernas hamnar
stå upp derifrån.»
Epitetet "lågande" som tillägges hjältarna, är äkta tegnérskt;
det förekommer både i Svea ("lågande öster") och i Asatiden
("lågande hjulen").
Gifvetvis är detta icke reminiscenser, utan en högst artistisk
och fullt afsiktlig parafrasering af Tegnérs diktning. Att en be-
stämd skald afses visar ju dessutom det omedelbart följande till-
talet "skalder!". Att Tegnérs namn icke nämnes bevisar ingenting;
hvarken Oehlenschlägers, madame de Krüdeners eller Chateaubriands
namn förekomma.
Häraf kan man draga den slutsatsen, att Stagnelius år 1815
ägnade Tegnér en liflig beundran, som synes ha koncentrerat sig
på Asatiden, Flyttfoglarna och den dityrambiska delen af Svea.
Detta är i sig själft icke ägnadt att förvåna. Ett verkligt
studium af Stagnelii lyriska stil och dess utveckling skulle, därom
är jag öfvertygad, ge till resultat, att det icke finnes någon skald,
som varit en så viktig faktor för Stagnelius’ poetiska diktion och
särskildt för uppkomsten af hans bildspråk, som just Tegnér. Äf-
ven rytmiskt har han utöfvat en stark inverkan, och bl. a. har
Stagnelius från honom öfvertagit just de metriska schemata, som
ligga till grund för Asatiden och Flyttfoglarna.
Äfven ett negativt resultat följer ur detta fastställande: när
Stagnelius år 1815 bland svenska skalder hyllade Tegnér och Ling,
blir det så mycket mera slående, att han icke har ett ord för
någon af de egentliga nyromantici, framför allt icke för Atterbom.
Detta bestyrker den åsikten, som studiet af hans diktning ger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
