Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 73
Men under tiden hade man på en helt annan väg nått fram
till ett allvarligt drama, som ej blott i yttre scenanordningar utan
genom hela sin inre struktur fullkomligt bröt med den traditionella
tragedien. Det var den borgerliga dramen. Som bekant framkom
den i England med Lillos History of Barnwell, en patetisk krimi-
nalhistoria, närmast i släkt med den Elisabethanska periodens folk-
liga skräckdramer, men å andra sidan tillhörande samma miljö som
de moraliska tidskrifterna och de borgerliga romanerna. I Frank-
rike fick den nya konstart, som Lillo omedvetet inaugurerat, sin
profet i Diderot. Då Diderots och hans lärjungars teorier faktiskt
varit af stor betydelse för Lidner, må det tillåtas mig att i korthet
erinra om dem.
Den borgerliga dramen utgick från ett allmänt kraf på mer
naturlighet i handling och dialog. Den borde gripa åskådaren ge-
nom att framställa lifvet, så som det verkligen var. Den borde
handla om borgerliga hjältar i borgerlig miljö, ty en persons öde
intresserar’ oss mer, om det kan bli vårt. För dramens föresprå-
kare synes den fransk-klassiska afvägda intrigen konventionell och
afsiktlig. Man behöfver ej hela detta sinnrikt utspekulerade maski-
neri. Tag en händelse ur det verkliga lifvet och framställ den
sceniskt med så få förändringar som möjligt. Hvad betyder det
om t. o. m. handlingens enhet spränges, blott åskådarens intresse
ej slappnar. Och i samband därmed kämpar man för en ny metod
vid karaktärsteckningen. Man bör ej — så förkunnar Diderot —
i dramen framställa representanter för vissa egenskaper, utan låta
personerna blifva beroende af den ställning de intaga i samhälle
eller familj, af sin "condition". Man bör sålunda ej välja en girig,
en ärelysten o. s. v. till hufvudperson utan t. ex. en familjefader
eller en domare. Väljer man en domare, kan man låta honom af
förhållandena tvingas att svika sina domarplikter eller också att
för dem offra maka, barn eller förmögenhet. Detta är Diderots
eget exempel och man finner lätt, hvaråt hans något oklara sträf-
vanden syfta. Han vill ej ha en karaktär, som redan vid inträdet
på scenen är färdigdanad; han vill ej ha en rent yttre konflikt
mellan motsatta skaplynnen. Hjältens karaktär är en produkt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
