Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Martin Lamm
de sociala förhållanden, i hvilka han lefver; den kan modifieras, ja,
fullkomligt förändras under trycket af dem. Det är just denna inre
karaktären omdanande konflikt, som Diderot vill visa. Någon verk-
lig karaktärsutveckling i Shaksperes stil kunna vi ännu ej vänta.
Därtill är uppfattningen för skematisk, den utgår från ett teoretiskt
resonnemang. Men man har dock härigenom fått möjligheten att
låta ett verkligt omslag i en hjältes karaktär försiggå inför åskåda-
rens ögon. Det sker ofta en smula bryskt och oförberedt, och man
har därför ibland svårt att fullt sätta sig in i det. Dessa oförmed-
lade omslag möta oss äfven hos den borgerliga dramens yppersta
representant under denna tid, Lessing. Och dock äro Lessings
hjältar verkligen skapade med Shaksperes för ögonen. De äro be-
tydligt mer komplicerade, betydligt mer lefvande än de franska
dramernas. Men någon verklig karaktärsutveckling kunna vi dock
ej finna hos honom. Under situationens tryck slå personerna om i
sin egen motsats, den människovänlige fursten blir grym tyrann,
den ömhjärtade kvinnan en rasande furie. Jag har uppehållit mig
särskildt vid denna egenskap hos den borgerliga dramen, då den är
af stor betydelse för förståendet af Lidners figurer.
Vid sidan af den borgerliga dramen, och delvis influerade af
den, stå under senare hälften af sjuttonhundratalet ett par speciella
varieteter af drama, som jag ej kan förbigå. Den romaneska tra-
gedien, representerad af Voltaire under hans sista skede och af hans
lärjungar, Marmontel, La Harpe och de Belloy, står i princip på
fransk-klassisk grund, är afvog mot det engelska skådespelet, och
har en viss pretention att följa de gamla fransk-klassiska traditio-
nerna. I denna skola idkas de historiskt-patriotiska ämnena; man
ifrar framför allt för tidstrohet och skapar riddardramer i Tancrê-
des stil, där hufvudvikten ligger på granna sceniska effekter. I
samband med denna smak för det pittoreska står en utpräglad bö-
jelse för det patetiska och gräsliga, som man försvarar med en
hänvisning på antiken, men som i själfva verket är ett eftergif-
vande för publikens begär efter uppskakande scener. De Belloy är
kanske den mest typiska representanten. Ett sorts mellanstadium
mellan denna art af tragedi och den borgerliga dramen intager den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
