Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 81
Låt Mänsklighetens röst i tysta tårar tala,
Kom, kom; de hedra dig — Barbaren anstår blott,
At utan smärta se sin Likes olyks-lott.
Det torde redan efter denna korta utredning ej kunna råda nå-
got tvifvel om att Wallenbergs Susanna med sina komplicerade
karaktärer, sina våldsamma sceneffekter och sin patetiskt-sentimen-
tala stämning, tillhör samma dramatiska släkte som Lidners pjäser.
Och af all föregående svensk dramatik finns det säkerligen intet
stycke, som står så nära Erik XIV och Medea. Det kan delvis
förklaras genom direkt inverkan — Susanna åtnjöt ju i Sverige
en rätt enastående popularitet. Men det har också säkert berott
på gemensamma förebilder. Också Wallenberg hade besökt utlan-
dets stora scener, och han hade tydligen liksom Lidner tilltalats af
de nya strömningarna.
Intressant är också att se, att man vid samma tid i Sverige
vågar teoretiskt angripa den fransk-klassiska tragedien, och ge ut-
tryck åt den borgerliga dramens program. År 1774 försvarades i
Uppsala under J. F. Neikters presidium en af honom författad af-
handling "De Poësi Tragica". Då denna märkliga skrift ej alls ob-
serverats i vår litterära kritiks historia, må det tillåtas mig att
något dröja vid den.1
Den börjar med ett härskri mot "reglorna", säkerligen det
första som höjts i vårt land: "Arfarenheten har öfverflödigt bevist
huru litet reglor gagna Poeter. Reglor i Skaldekonsten böra icke
vara annat än rön, på hvad som behagat eller icke. När ett
skaldestycke intager och roar, när det hänrycker till gråt eller
löje, är det lika så narragtigt at rådfråga Aristoteles om jag får
gråta eller le, som at förkasta den maten som smakar mig väl,
endast derföre at den icke är tillagad efter Kokboken."
Det är Diderots och hans skolas åsikter, som här för första
gången öppet proklameras, att "reglorna" endast äro erfarenhets-
satser och att de ej få klafbinda geniet. Och litet längre fram
1 Det är fil. lic. A. Blanck, som välvilligt fäst min uppmärksamhet vid
denna skrift. Jag begagnar för mina citat det utförliga, säkerligen af förfat-
taren gjorda referat, som år 1775 inflöt i Tidningar utgifne i Upsala.
Samlaren 1909. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
