Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 83
sympatier, och han beundrar Racines stil och hans förmåga att
"utprässa tårar". Men han ogillar skarpt "sjelfva upstälningen af
hans Skådespel." Hans greker och romare "tala och handla som
Franska Håfmän"; "Actionen är i hans Skådespel som oftast så
matt och flepig at hans Tragedier icke blifva annat än en grå-
tande Elegie." Den "både i godt och ondt makalöse Voltaire"
sätter han högt, men finner hans stil ofta ha "nog mycket af det
glänsande och flosculeusa."
Mot den franska tragedien sätter han nu den engelska, som
han mycket uppskattar. Han erkänner att den är "laglös, otyglad,
hård och öfverdrifven, stundom utom all ordning, charactererne
öfver all trolighet, samt stilen upblåst; men å andra sidan, är han
stark, hög, ädel, dristig, och mägtig at sätta läsaren i en häpen
förundran." Och han nämner då främst bland engelska tragöder
Shakspere: "Denne skald var en lusus Naturæ. Okunnig både i de
lärda språken och Skaldekonstens reglor, ägde han icke något annat
mönster at efterfölja än blotta naturen, men at måla honom war
Shakespear en mästare, eller rättare et inimitabelt original." Denna
konstlöshet gör dock, "at det fulaste och osmakligaste står brede-
vid de största skönheter". Till sist nämner han Addisons Cato,
ett skådespel, som han anser "fördunkla de bästa som den Franska
Teatern kan upte."
Helt visst intager Neikter genom sin omfattande bildning och
sin fullt moderna smak en undantagsställning, och man bör ej tro,
att de af honom framlagda åsikterna delades af något större flertal
i Sverige. Vi veta ju ej ens, om Lidner känt hans afhandling.
Men i hvarje fall är det intressant att se, att den nya oppositionen
mot de fransk-klassiska tragedimönstren dock redan före Lidner
och Thorild räknade anhängare i Sverige och att man redan före
deras uppträdande hos oss kände de nya strömningarna.
Man kan nu fråga sig, om Lidner ej möjligen redan före sin
utresa pröfvat sina krafter inom dramat. Jag tror, att vi kunna
besvara denna fråga med ja, och att vi kunna som hans förstlings-
arbete betrakta det af Schück funna och utgifna lilla dramat Milot
och Eloisa. Något direkt bevis för att det är skrifvet före han#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
