Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Martin Lamm
tanken tillbaka på Corneilles berömdaste paradscener. Läs t. ex.
den scen (A. 3, se. 4), där Nils Sture trotsar Johan och på dennes
hånfulla ord om hans ungdom och oerfarenhet svarar:
Pompej var sjutton år då han de Parther slog.
Den tjäna kan sin Kung är redan gammal nog.
Jag kände jag var til då jag i vaggan låg,
Och efter lagren gret förr än jag svärdet såg.
Hvem minnes ej här den odödliga scen (Le Cid, A. 2, se. 2),
där den unge Rodrigue, som aldrig än burit vapen, utmanar den
fruktansvärde Don Gomez, och bemöter hans förakt med repliker
som:
Je suis jeune, il est vrai: mais aux ames bien nées
La valeur n’attend point le nombre des années.
eller:
Mes pareils à deux fois ne se font point connaitre,
Et pour leurs coups d’essai veulent des coups de maitre.
Det är säkerligen ej blott traditionens makt, som ofrivilligt
återfört Lidner i den fransk-klassiska tragediens tongångar. Ingen,
som känner hans diktning, kan ett ögonblick tvifla på, att han
oförställdt beundrat Corneilles hjältar och att den franska alexan-
drinen klingade vackrare i hans öra än den engelska blankversen.
Hans smak för den moderna diktens dystra fängelsehvalf och hem-
ska graf kamrar hindrade honom ej att älska Le Cids solskensglada
festståt, dess paraderande ädelmod och dess pompösa retorik.
Denna egendomliga stilblandning framträder också i karaktärs-
teckningen. Erik är, då vi först göra bekantskap med honom, den
vise monarken, för klok och för god att vilja försvara sin krona
med blodsutgjutelse. Han resonnerar som Auguste i slutet af Cinna
eller kanske snarare som dennes bleka kopia inom operan, Metasta-
sios Tito, då han ej vill bli tyrann för att få fortsätta att härska
(A. I, se. 5):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
