Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 105
tinna mörda sina barn inför åskådarens ögon tvärtemot Horatii re-
gel: Ne pueros coram populo Medea trucidet. Fördragen denna grym-
het, känslofulla sköna! I rysen utan tvifvel då en förskjuten maka,
en förtviflad mor vräker dolken i sina jollrande barns bröst, men
hvem af Er älskar så kännbart som Medea? Hvem af Er har
blifvit så skändligt bedragen, som hon?" Att ingen af Lidners
föregångare vågat låta Medea mörda barnen på scenen är som be-
kant en sanning med modifikation, då ju redan Seneca gjort det.
Men detta hindrar ej att ett barnamord på scenen på Lidners tid
var ägnadt att väcka våldsam sensation ibland åskådarne och att
det lika starkt stötte anhängarne af de gamla traditionerna som
det hänförde nyhetsifrarne. Sålunda se vi t. ex. Baculard cTArnaud,
förespråkaren för "le genre sombre" i Frankrike ifrigt plädera för
ett återupptagande af Medeas barnamord på scenen trots Horatii
regler. Han söker ifrigt att visa, att hon ej kommer att verka af-
skräckande, om man blott tillfyllest motiverar hennes handling:
"Qu’on entré bien dans le caractere d’une femme qui aime, qui a
été aimée, & qui se voit enlever le coeur de son amant par une
rivale. Qu’on se pénetre de sa passion; qu’on devienne, pour ainsi
dire, Medée elle-même: alors ön concevra que quelque barbare
qu’elle soit, elie est encore plus à plaindre qu’à détester; ön oubliera
la maxime d’Horace: Ne coram populo pueros Medea trucidet." Och
i ett annat företal skildrar han, hur han skulle vilja framställa
Medea vid morddådets utförande: hon skulle i ett anfall af vildt
raseri öfver Jasons otacksamhet sticka den ena sonen med sin.
dolk, därefter kasta vapnet, kyssa offret och under konvulsioner
af smärta och tårefloder trycka den öfverlefvande sonen till sitt
hjärta. Om Lidner känt till dessa företal är naturligtvis svårt att
säga; i hvarje fall är det intressant att konstatera, att det är all-
deles samma problem han ställt för sig. Äfven han vill skildra
Medeas barnamord så, att det ej beröfvar henne åskådarens sympa-
tier. "Så brottslig Medea tyckes vara, förblifver hon dock den
ömma, den mest olyckliga makan", säger han i det ursprungliga
företalet. Och han fortsätter med att ifrigt urskulda mordet,
som hon begår "i det hiskliga ögonblicket då kärleken segrat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
