Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 111
Mot denna lidelsefulla kärlek kämpar moderskänslan i Medeas
själ. Den är här uppdrifven till fullkomlig passion; och till och
med när Medea rufvar på barnamordet, tar den sig samma exta-
tiska utbrott som hos Gotter:
Hur gerna, ach! för Er mit blod jag ville gjuta,
At i et öpnat bröst Er evigt innesluta!
(Hon stöter dem ifrån sig).
Hur grufligt... O Natur! . . .
(Hon tar dem åter i sit sköte).
Hur ljuft, at vara Mor!
Vi känna igen denna exalterade moderskänsla från tidens bor-
gerliga dramer — se t. ex. slutrepliken i Diderots Le pêre de
famille; — vi känna den från hjältinnorna i Erik XIV, Märta
Leijonhufvud och Catharina Månsdotter. Det är med en tirad
lånad från den senare, som Medea hejdar sin arm, då hon står i
begrepp att stöta ned sin äldste son:
Natur! Dit mästerverk är dock et Moders hjerta–––––
Svårigheten blir nu att i sista akten låta den ömma makan
och modern förvandlas till den blodtörstiga furien. Ty Lidner har
lika litet som sina föregångare velat afstå från att låta sin hjält-
inna utslunga Senecas effektfulla förbannelser. Hans Medea släpar
med ropet "Blod!" sina söner till Jason, sticker ned dem inför
hans åsyn och fortfar att rasa och håna, till dess hon "drucken af
hämd" försvinner i en sky.
Att denna Medeas omdaning till en hämdgirig megära ej är
tillräckligt psykologiskt motiverad, behöfver knappast påpekas.
Vi ha ej här någon logisk karaktärsutveckling, utan ett oförmodadt
omslag, liksom hos personerna i Erik XIV. Men Lidner har här en
utväg till förklaring. Medea är intet jordiskt väsen. Han har själf ej
påpekat detta i sina företal, men i Thorilds tillämnade företal, som
väl får anses tillika ge ett uttryck för Lidners egna intentioner,
heter det: "Man bör se Medeas Person i sitt Odes stora och rörande
Contrast. En Trolldoms-halfgudinna, hatande, häftig till förtviflan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
