Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Martin Lamm
I Gudar! jag häpnar,
Sig hafvet beväpnar.
Grufliga syn!
Vågorna svalla
Mot Himla bryn!
Thordönen knalla!
Åskviggar falla
Och krossa skyn!
Hvad våda! Hvad fasa!
Vindarna rasa!
Grufliga syn!
Sig klipporna bryta
Mot böljor, som ryta
Och ljunga mot skyn!
Jag har gjort troligt, att denna scen återgår på en motsva-
rande i Pellegrins opera. Men nu återfinnes denna skildring med
ytterst obetydliga retuscheringar i Spastara:
Ramlande Thordönen dundrande knalla,
Eldtöken skalla,
Sjöarna svalla
Mot rytande skyn.
Klipporna gunga,
Åskviggar ljunga,
Fasliga syn!
Ankrade Seglare Vågorna slunga
Mot Himla bryn.
Vi ha alltså i Spastaras död påträffat passager, som i sista
hand återgå till två olika utländska Medeadramer. Detta förhållande
vore naturligtvis ytterst svårförklarligt, om man ej antoge Lidners
handskrifna Medea som mellanled. Jag har insisterat i daterings-
frågan, därför att den synes mig ge Spastaras tillkomst en delvis
ny belysning. Om vi taga för gifvet, att Lidner vid den tid han
läste den bekanta notisen i Stockholmsposten om Spastaras öde
redan skrifvit Medea och var sysselsatt med att omarbeta den för
scenen, så förstå vi bättre, hvarför han upptog detta nya ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
