Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner studier 127
till behandling. Medea var ja för honom framförallt en represen-
tant för den hängifna moderskärleken. Man kan därför tänka sig,
hvilket djupt intryck det skulle göra på honom att läsa om en
samtida kvinna, som gått i döden för sitt barn, och hur lockande
det skulle vara för honom att skildra hennes öde i dikt. Han fick
ju därigenom också tillfälle att göra sin debut efter hemkomsten
med en mer tilltalande hjältinna än Medea.
Såvidt vi veta, hade Lidner ingen annan källa för Spastaras
historia än Stockholmspostens berättelse. Det skulle naturligtvis
vara af yttersta intresse att veta hvarifrån denna, som redan har
en viss litterär hållning, i sin ordning härstammar. I de samtida
relationerna om jordbäfningen i Messina har jag förgäfves sökt
någon notis om Spastara. Ej ens abbé Torcias broschyr om händel-
sen, som var känd af Stockholmspostens redaktion och meddelar
flera rörande episoder från katastrofen, nämner henne med ett enda
ord. Det är då troligt, att traditionen om henne egentligen fro-
dats på fransk mark. Markisinnan Spadara var ju af fransk börd.
I Frankrike fick hennes historia i hvarje fall sin första litterära
behandling. Baculard d’Arnaud, som vid denna tid utgaf tolf senti-
mentala anekdoter i månaden för att förbättra ungdomens moral,
hade år 1783 börjat en ny serie under titeln "Délassements de
Thomme^ sensible". I denna samlings första del, utgifven i april
månad, förekom "La Marquise de Spadara ou Exemple de V Amour
Maternel." Då nu Stockholmspostens berättelse infördes den 30 maj,
finnes intet som hindrar, att den i första eller andra hand kan
härstamma från Baculard d’Arnaud. Och en närmare undersökning
visar att så måste vara fallet. Stockholmspostens redogörelse är
ju starkt sammandragen, men den innehåller alldeles samma moment
som Baculard d’Arnauds, berättade fullkomligt lika, ofta med stilis-
tiska öfverensstämmelser. Då markisinnan från balkongen visar
sitt barn för folkhopen och ropar på hjälp, göres i notisen, lik-
som hos Baculard d’Arnaud, en reflexion om massans ohjälpsamhet
vid allmän fara. Man skulle ju då äfven kunna fråga sig, om ej
Lidner känt d’Arnauds anekdot. Det har han dock säkerligen ej
gjort. Han skulle då ej upptagit Stockholmspostens felstafning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
