Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Martin Lamm
tror sig finna detta hos Pindaros. Och vi möta nu, liksom på 1500-
talët, öfverallt i Europa ett släkte "pindariska" skalder, som
med stora gester förkunna sin dityrambiska hänryckning, sitt stolta
beslut att flyga mot det sublimas rymder. Man kan ej dröja vid
denna diktartyp utan ett smålöje, därför att man ständigt nödgas
erinra sig dess franske representant, Lebrun — den odödlige "Le-
brun-Pindare" —, som ej nöjde sig med att imitera förebildens stilis-
tiska svårbegripligheter utan uppträdde i fullkomligt offenbachsk antik
skaldekostymering. Men i sig själf innebar rörelsen en berättigad
reaktion mot den franska boudoirpoesien och den stela parentations-
dikten, ett begär efter friare former och intensivare känsloinnehåll.
Vår "svenske Pindaros" — behöfver man erinra därom — är
Thorild, lyrikern Thorild, som redan i Passionerna proklamerar sig
som den moderne tronföljaren: " Skall jag krossa Pindars Lyra,
eller behålla den?"
Jag vill lämna osagdt, hur mycket af det "pindariska" i Spas-
tara man bör tillskrifva impulser från Thorild. Ty om också
Lidner själf hade en medfödd böjelse för den dityrambiska lyriken
och kanske för Heyne studerat mästaren i original, har dock säkert
den nyförvärfvade skaldevännens råd och föredöme varit af stor
betydelse.1 Det "pindariska" i Spastara röjer sig redan i själfva
den emfatiska tonen, i de superlativa uttrycken, de utförda bilderna,
de ständiga lyriska utbrotten vid sidan af berättelsen. Liksom i
de flesta af tidens "pindariska" oden står skalden midt uppe i
händelsen, riktar sina utrop och frågor än till hjältinnan än till
läsaren, apostroferar försynen, frälsaren, "åskstrålen" o. s. v. Det ena
ögonblicket tror han sig själf vara med i folkvimlet och vill ila till
1 Det synes mig lönlöst att ingå på en undersökning af det medarbetar-
skap, som Thorild påstod sig ha utöfvat för Spastara. Det skäl, som Warburg
anfört mot Kellgrens uppgift att dikten »undergått Thorilds granskning», kan
ej längre anses ha giltighet. Det odaterade bref, med hvilket Lidner till Thorild
öfversänder Medea och hvilkets inledande ord »vi ha känt hvarannan i Lund»
tyckes ge vid handen, att de ännu ej råkats i Stockholm, behöfver numera ej
dateras till tiden efter Spastara, då Warburg ju uppdagat tillvaron af en an-
tagligen före Spastara tillkommen Medea-handskrift. Om man antager, att det
är denna Lidner skickat, finnes intet, som hindrar, att han redan vid Spasta-
ras tillkomst stått i personlig beröring med Thorild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
