Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 131
hjältinnans hjälp, det andra ögonblicket tänker han sig i hennes
gestalt och för hennes sak mot den obarmhärtiga försynen. Det
lider intet tvifvel, att hela denna våldsamma subjektivering, denna
obändiga "furoré poeticus", som förblandar det besjungna och sån-
garen själf, från upprinnelsen är ett tekniskt konstgrepp med "pin-
dariska" anor. Upplysande är ju att Thorild i sin recension som
glanspunkten i Spastara utpekar apostrofen till "åskstrålen" och
anser sig behöfva ge några förklarande ord för att göra begriplig
"Skaldens höga och pindariska bild". Det är betecknande, att
också här det svårbegripliga anses utgöra en oundgänglig bestånds-
del i den pindariska stilen. I allmänhet måste dock Lidner frikän-
nas för försyndelser i den vägen. Däremot har han ej undgått en
annan fara, som ständigt lurar för de pindariska skalderna, att
öfverdrifva skildringarne och känslorna, att göra metaforerna ab-
surda. Vi närma oss därigenom ofta — alldeles liksom hos de ut-
ländska pindariska skalderna — en stil, som ej så litet påminner
om marinismen. Några exempel torde tydligast visa hvad jag
menar. Så heter det t. ex. då Spastara af sin make afsvimmad
bäres bort:
Han ner för trappans brant dess dyra väsend drar.
Det marmor känsla får uppå hvars häll hon hvilar,
Sjelf känslolös och stum —
Eller i skildringen af Spastaras flykt med barnet i famnen:
Hon genom tusen flammor far:
Från rum till rum med tankens snabbhet hastar,
Dess fotspår eldens tand förtär . . .
Men ingen eld så stark, som Moders-lågan är.
Man ser kanske tydligast i det sista citatet, hur metaforerna
jaga och förgöra hvarandra, och hur de tillsist alla mördas genom
den sista radens preciösa tanke.
Också själfva versifikationen i Spastara gör säkert anspråk på
"pindariska" anor. Det är de moderna nyhetsifrarnas ideal, den
fria dityramben, som Lidner här sökt förverkliga. Någon trogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
