- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionde årgången. 1909 /
134

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 Martin Lamm

ett mindre äkta lidnerskt drag än verk som Medea och Yttersta
Domen, i hvilkas mäktigaste scener hans väldiga patos får bryta
fram utan störande tillsatser. Kanske beror det på, att Spastaras
Död är mer öfverarbetad och att Thorilds råd ej alltid varit så
hälsosamma.

De evärdeliga förtjänsterna i Spastaras Död torde väl ej behöfva
framhållas. De ligga som alltid hos Lidner framförallt i hans rent
dramatiska mästerskap, hans förmåga att gjuta lif i handling och
ord. Och här betecknar onekligen Spastara en höjdpunkt. Ett så
våldsamt prestissimo har han sällan lyckats åstadkomma. Ty trots
alla reflexioner och känsloutbrott vid sidan, trots alla lyriska inter-
mezzon tappar läsaren ej ett ögonblick hjältinnan och hennes barn
ur sikte. Med eller mot sin vilja ryckes man med och väntar med
spänning på slutkatastrofen. Det är med en säker och beräknande
konst hvarje penseldrag i taflan är placeradt. Hur ypperliga äro
ej t. ex. de två rader, som efter den leende familjelyckan i första
tiden, ge signalen till hvad som skall komma:

Gud! hur sig mitt bröst förskräcker.
Plötsligt oss nattens djup betäcker — — —

Så följer den första jordbäfningen med dess mörker och viller-
valla; vi se intet, vi höra blott mellan åskslagen gång på gång
en osynlig kör, som ropar om förbarmande:

Gud! Nådig, Barmhertig, förbarma dock dig!

Först så småningom återfinna vi Spastara i sin gemåls armar
afsvimmad buren mot stranden. Och hur ypperligt lefvande är Spa-
stara ej återgifven, då vi se henne förtviflad ofvanför den rasade
trappan med sonen i famn:

Ack! hvilken syn!

Än står hon, ser djupet med hand lyft åt skyn.
Dess svedda hår kring hennes axlar hänga,
På hennes anlets hy sit flor nu döden drar . . .

Med denna sällsynta gåfva att ge lif och åskådlighet åt det
skildrade förenar sig versens trollmakt. Aldrig har versen så ly-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1909/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free