Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 147
En tystnad mera djup i Chaos aldrig rår,
Til marmor talar man och uppå grifter går.
Et svart och kupigt tak de mörkgrå murar höljer.
Hvad har den brotsling gjort, som hämnden här förföljer?
Den öfverdådiga taflan är till större delen själfständig, men
man återfinner stämningen och här och där en och annan detalj ur
Eloisas teckning af sitt kloster:
I dessa dystra Eum, som ha vår Vandring stäckt,
Inunder kupigt Tak, med Torn och Spiror täckt,
Det mörka Hvalfvet Natt om Middags-Stunder gifver
Och genom dunkla Glas sjelf Dagen oviss blifver.
Men i vår mörka Lund, i skumma Kloster Gårdar,
I tomma Kyrko-Hvalf, bland Grifter och bland Yårdar.
Har Ängslan byggt sin Thron och sprider i vårt Bo
En dödlik Dvalas Lugn, en liflös Tysthets Eo.
I allmänhet har Lidner en viss tendens att använda starkare
färger. Ett exempel därpå är hans skildring af Lauras invigning
till nunna. Den öfverensstämmer i sina hufvuddrag med Eloisas,
men effekterna ha stegrats. Hos Pope heter det:
Kan du väl glömma bort den grymma Högtids Dagen,
Då jag som Offer blef til Altar Foten dragen?
Kan du väl glömma bort den Sorg som bänt min Själ.
Då än af Ungdom varm jag Verlden böd Farväl?
När jag med kallnad Mund den helga Slöjan kyste
Hvar Grafsten dervid skalf, hvar Lampa dunkelt lyste.
Knapt Himlen kunde tro det Byte han der fan,
Och Löftet som blef gjordt all Helgons Undran van.
Fast när jag trädde fram, vid Altart Eden läste,
Mitt Öga jag på dig och ej på Korset fäste.
Det var ej Nåd och Nit, din Kärlek var mitt Kall,
Och forn jag mister den, jag Lifvet mista skall.
Hos Lidner är hela färgskalan kraftigare, helgonen skälfva,
och hjältinnans sammanblandande af den himmelska och den jordiska
brudgummen är här fullständigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
