Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner studier 149
Och med Lauras klagorop och förtviflan blandar sig skaldens
egen röst. Det är han. som när Laura viges till nunna utslungar
förbannelser mot hennes hårde fader, och det är han, som uppmanar
henne att hänsynslöst slita slöjan från sitt ansikte och trampa på
radbandet.
Det är lätt att förstå, att Lauraepisoden väckte en sådan hän-
förelse bland publiken, lika stor, kanske större än Spastara. Man
läste tid efter annan i svenska tidningar notiser om nunnor, som
begått själfmord i kärleksförtviflan, och hur främmande man än på
vissa håll ännu var mot upplysningsidéerna, voro dock alla ense
i att afsky klostren. Lidners dikt gaf ej blott en tillbörligt af-
skräckande bild af klosterlifvets fasor, den skildrade också den
passionerade kärleken med en kraft, som man ej förut känt i
svensk diktkonst. Det fanns i denna glödande erotik med dess
heta sydländska färg ej så litet katolicism; men man observerade
det ej. Man grät med skalden öfver Laura, och då han i Yttersta
Domen gaf henne plats bland de sällas skara, var det säkert ingen
läsare eller läsarinna, som opponerade sig.
Redan under sommaren 1785 tyckes Lidner ha börjat skrifva
på Yttersta Domen. Han berättar för sina vänner om sina stora
förhoppningar på detta verk, som "jämte Messias" — antagligen
oratoriet Messias i Getsemane — skulle bli hans sista arbete. I
november kan han redan skicka Schröderheim och Oxenstjerna bör-
jan af verket. Han beräknar sig då kunna få det färdigt inom en
månad och räknar på 200 subskribenter, men ser ingen möjlighet
att få lugn att skrifva därpå utan näringsbekymmer. Och på ny-
året 1786 underrättar han Thorild om att han "kvitterat afgrun-
den". Något utgifvande blir emellertid ej af. På sommaren 1786
berättar han, att han "omarbetar Yttersta Domen." Den 13 no-
vember 1787 gör han upp med fru Fougt om tryckning af dikten.
Hans "oroliga sinne, dagliga omsorger och harm" ha hindrat ho-
nom från att få den färdig förr. Den tyckes då ha varit fullkom-
ligt afslutad; änkans uppgift, att han skrifvit större delen af den
år 1788 i Finland kan ej vara riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
