Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Martin Lamm
annat, intimare sätt, som Lidner tillägnat sig Paradise Löst. Och
just därför blir Miltons inflytande så välgörande för Yttersta Do-
men. Att Lidner här i poetisk skaparkraft, i bildval och i stil
höjer sig så betydligt öfver sina tidigare dikter, beror främst på
att han gått i den engelske skaldens skola.
Intrycken från Dante äro betydligt färre, men de inskränka sig
dock ej till det motto ur Paradiso, som vanligen brukar anföras.
Det är från Comedia Divina, som Lidner fått impulsen till att låta
en mängd af den samtida verklighetens och diktens personligheter
uppträda vid domen. Vi finna ju bland de saliga drottning Mathilda
af Danmark, hertig Leopold af Braunschweig, Baltzar Horn, Com-
minge och Adelaide, Rousseaus Julie och Lidners egen skapelse
Laura ur Aret 1783. Andra olyckliga älskande, som begått själf-
mord, såsom Werther och Romeo och Julia, vistas i ett slags Pur-
gatorio "ångerns kala hem", ur hvilket de dock i domens stund
befrias för att förenas med den älskade. Warburg anser att "det
visar bra liten känsla för ämnets betydelse att låta dessa skepnader
framträda inför den Eviges tron i nästan kaleidoskopisk tillfällig-
het". Det är helt säkert att misskänna Lidner. De hjältar och
hjältinnor, som han visat oss bland de saligas hop, voro ej tillfäl-
ligt valda. Sanna eller diktade voro de alla Lidners egna själs-
fränder. Det var med dem hans fantasi lefvat samman, och det var
därför helt naturligt, att det var deras öden, som lågo honom närmast
om hjärtat. Det föll honom säkert ej in att deras införande i
dikten kunde uppfattas som en profanation af ämnet. Hade ej
Dante befolkat himmel, skärseld och helvete med sina vänner och
fiender, med sina älsklingsdiktare och deras skapelser? Och kunde
ej Lidner med samma poetiska rätt få framställa sin tids sentimen-
tala heroer och välgörare, ömsinta mödrar och älskarinnor?
Vi återfinna också Dantes inflytande i episoden om Rustan och
Sulma, de tvänne älskande, som i lätta skyar sväfva förbi skalden
och på hans tillrop komma ned och förtälja sin olyckliga his-
toria. Det lider intet tvifvel om att det här är episoden om Paolo
och Francesca, som varit förebilden. Likheten ligger i situationen,
i den visionära stämningen, under det att själfva Sulmas berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
