- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
30

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 Johan Mortensen

betraktade dess mästerverk såsom oupphinneliga mönster hade också
till en viss grad varit utmärkande för högrenässansen i Italien; men
färgerna äro olika blandade. Där är denna frihet naiv: man skjuter
omedvetet sin egen tids föreställningssätt in i antikens klädedräkt.
Det gäller till och med om Polizianos på romarspråket författade
dikter. Här är det däremot redan en nästan medveten brytning.
Allt skarpare ter sig afståndet från antiken, och i striden mellan
les andens et les mödernes har man förspelet till hela den moderna
litteraturen under de tvenne sista seklen. Några decennier senare
och man har på andra sidan kanalen frigjort sig från de gamla
mönstren, och man är på väg att skapa en ny litteratur af romaner,
essayer och visor till aflösning af tragedien, odet och den versifierade
satiren.

I denna upplösningsprocess spelar äfven den komiska
litteraturen en icke obetydlig roll. Hela den realistiskt burleska skola,
hvars chef är Scarron, står i den nya tidens tecken. Parodien och
travestien, två litteraturarter som blomstra under sextonhundratalet,
vittna tydligt om att man aflägsnar sig från antiken. Visserligen
har man ofta sagt, att löjet icke behöfver utesluta vördnaden och
anfört medeltidens exempel, hvilken i sina skämtdikter drifver ett
hejdlöst gyckel med både helgon och djäflar. Det kan ju ligga något
riktigt i detta resonemang men lika säkert är det också, att skämtet
ofta upprepadt förslöar det allvarliga intresset för föremålet. När
man därför finner den antika epopeen förlöjligad i dikter sådana
som Francesco Bracciolinis Scherno degli Dei (1618—1626),
Scarrons Le Virgile travesti (1648 o. ff.), Blumauers Virgils
Aneis travestiert (1784) antyder detta, att hela den mytologiska
apparaten spelat ut sin roll — åtminstone i den form, som man dittills
användt den. Och samma tendens är också den osynliga men
bärande tanken i den parodiska hjältedikten, eller såsom den ofta
också kallas den heroiskt komiska hjältedikten, i hvilken obetydliga
händelser ur hvardagslifvet besjungas med all den högtidlighet och
allt det patos, som utmärker den antika hjältedikten, särskildt sådan
den framträdt i Virgilii praktfulla sånger till Aeneas och Juliernas
ära. Effekten af dessa parodier och travestier på den antikiserande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free