Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkostötoschopia Saebyensis 33
och lifligt skrifven satir öfver pagernas lefnadssätt. Den vidare
tryckningen förbjöds af Gustaf III, sedan han tagit kännedom om det
redan tryckta. Af sekreteraren Gahm skänktes det bevarade arket
år 1787 till Math. Floderus; af denne lämnades det sedan till
Uppsala Universitets bibliotek, allt enligt anteckning i Uppsala
Universitets Biblioteks exemplar.
Rudbeck nämner i företalet till sin Boråsiade, att han äfven
ämnat skrifva en kritik öfver sin egen piece, "men det hade varit
ovant att se en Auctor häldre dömma än förbättra sit verk". En
punkt ville han dock icke underlåta att rikta en anmärkning emot,
nämligen "at då Grekiske Guda-magter med all Homerisk
alfvarsamhet infördes i det förunderliga (le merveilleux) af poemen, var
det et fel i sammansätningen, som nu blifvit oboteligt. Thor, Odin
med flere det Götiske Wallhalls styresmän hade kunnat med mera
billighet användas".
Detta yttrande, dateradt 1775, är i och för sig ganska intressant.
Det är nämligen ett af de många vittnesbörd från denna tid om att
den nordiska mytologien åter började komma till heders. På
skandinaviskt område fördrifvas småningom Olympens gudar af Asgårds.
Rudbecks anmärkning är ett utslag af den göticism, som dock först
med nyromantiken skulle intaga en segrande plats i vår vitterhet.
Det tyckes emellertid som om Rudbecks ord ej förklingat ohörda.
Ar 1776 utkom i Stockholm, tryckt hos Lars Wennberg Widur,
Kämpedickt i tvänne sånger. Det är en tillfällighetsdikt, en
bagatell på tre sidor i liten kvarto, hvilken icke vittnar om någon större
förtrogenhet med pennans skötsel. Författaren är också okänd.
Handlingen rör sig om en patron, Vidur vid namn, som en
aftonstund vid solnedgången går ut för att betrakta sina åkrar. Därvid
mötes han af en ko, som kommit in på hans ägor. Då han vill
drifva bort den, råkar han i strid med käringen, som äger kon.
Han piskar upp henne, men då hon med sina gälla rop ditlockat
ytterligare två käringar, slutar striden därmed, att den manhaftiga
patronen måste taga till flykten. Ett svagt återsken från Peder
Päars kan möjligen också spåras i denna dikt. Dess största
märkvärdighet ligger eljest säkerligen i en viss sträfvan efter is-
Samlaren 1910. Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
