- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
34

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 Johan Mortensen

ländsk prägel. Denna framträder dels i hjältens namn, dels i
diktens undertitel af kämpavisa — en term äfven använd af Dalin
och andra. Och slutligen tycker man sig också spåra den i första
sångens första vers.

Wid Switjods Hufvudstad en ö belägen är ...

I de inledande verserna anropas dock Mars, och den obekante
författaren till Widur har således lika litet som den ungdomlige
Rudbeck lyckats frigöra sig från antik mytologi för att i stället
rikta sin satir mot förfädernas gudar.

En lokal händelse är det åter, som gifvit anledning till dikten
Harrábasiade i tvänne sånger. Göteborg, 1778. Aftryckt hos
Immanuel Smitt, Kongl. G. Boktryckare. Dikten handlar nämligen om,
huru en person, som kallas "vår vän" vintertiden i släde begifver
sig ut för att besöka sina vänner på en kinafarare (således ett af
ostindiska kompaniets fartyg). "Vår vän" angifves som skald:

Pegasen är den häst, wår Wän väl brukar mäst
Men den var just i skjuts; ty skulle Lill’ Jeans häst
Få hedern denna gång, att med wår Wän forttrafva.

På vägen stannar han hos en ryktbar fe, som bor i ett skönt
och präktigt slott, under hvilka allegoriska benämningar en
värdshusvärdinna efter den närmare beskrifningen tyckes dölja sig. Hon
söker afråda skalden från resans farlighet, men då detta icke lyckas,
gifver hon honom något "ludet" med på vägen, hvarmed bör
förstås en slädfäll, fast uttrycket längre ned i dikten äfven får en
mera tvetydig tolkning. Resan ut går lyckligt, "då Neptun ej
rörde sig," hoc est, då isen bar. På hemresan från skeppet efter
undfången välplägnad, då Barrabas, en af vännerna, kör före som
lots, går det emellertid icke bättre än att denne kör ned i en
vak; skalden skulle också följt efter om icke Neptunus haft
förbarmande. "Vår vän" utbrister också patetiskt:

O välbevågna Fee! . . .

Om jag ditt råd dock följt . . .

Hafvets gud nöjer sig med att såsom offer taga resenärernas
hästar men släpper dem själfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free