Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Johan Mortensen
åter gudinnan Afund, som icke förglömt att hennes konst slog
felt, "då hon det förra streck med lilla bocken spelt". Med Sylvans
hjälp för hon Eric vilse i skogen.
Hela detta gudamaskineri har emellertid en annan karaktär
än hos Holberg. Som redan sagdt parodierar denne direkt Virgilius
eller Homerus. Peder Päars inledes med en storm, och det beskrifves,
hur gudinnan Afund med Eolus’ hjälp uppväckt denna för att
förgöra hjälten. I noten hänvisas till Eneidens första bok, där Juno
på liknande sätt söker förgöra Aeneas. Holbergs framställning är
med andra ord öfverallt torrt satirisk. Själf utan allt sinne för
heroisk poesi, roar det honom att framhäfva och öfverdrifva allt,
hvad som förefaller honom onaturligt i de antika poeterna.
Hos Livin däremot har satiren nästan förflyktigats och ligger
endast lätt dold bakom det hela såsom en viss skalkaktighet. Hans
skildring af Olympen blir till en idyllisk målning i mytologisk stil.
Den är icke heroisk utan bukolisk. Hufvudpersonerna äro icke
Jupiter, Mars och Venus utan de lägre gudarna och gudinnorna. Det
är högst berättigadt, att Bubona ingriper, och Jupiter tager också
hela affären med bocken högst allvarligt:
Då Farna detta fall kring bygden börjar sprida
Och slutlig allting för Bubonas öron flög,
Som säkert trodde först, at man för henne lög.
Hon hade nylig sedt den lilla muntra bocken
Med hvad för lek och språng han fölgde gete-skocken
Och som hon altid väl om denna hjorden tyckt,
War hon ock manér om dess foder, trefnad, rykt.
Det var ej än bekant, hvem detta strecket spunnit,
Hon ingen harfwetrå till den intriquen funnit;
Ty betet var ju sundt och watnet utan fel,
Hon trodde det war skämt och lutter apespel;
Tills hon fick ändtlig se det lilla usla kräket
Som utan svårighet hon kände strax på braket.
Ej någon undra kan at hon det högt för tröt,
Hälst hon Gudinna war för all slags fä och not.
Hon nog saktmodig war, och stod ej lätt at reta,
Och ingen kunnat förr Gudinnan så förtreta;
Men denna gång förgick och brast alt tolamod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
