Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkostötoschopia Saebyensis 47
Där war en duktig tofs, af ragg och svinehår,
Emellan såg man ull och lödja utaf får.
Man såg små stickor ock i båda ändar brände,
Så hwassa at man dem igenom korfskin rände;
Der woro naglar ock som samlats flera år
Och klipte vårdslöst nog af fingrar och af tår;
Det Avar en finer malm af stora klockan gnagen
Och hämtad med beswär helt bittid Påskedagen;
En angelägen sak som ej förgätas bör,
När man från gästbud far på raka eller stör.
Här woro flere slag dem jag ej hinner nämna:
Men af ett sådant skott kan wärsta oxe rämna.
Ett så förtwifladt sår slik trolldom med sig för,
At den som sådant fådt om några timmar dör.
Allt detta hade gjordt för bockens hälsa hinder:
Men sen det funnit war, war faran mycket minder.
Sist gjorde man här af ett offer åt Yulcan
Då märktes wrärre dön och brak än utaf Pan.
Nu syntes bocken och befants inunder bogen,
En skråma den man trodt han rifwit sig i skogen:
Men nu sågs uppenbart at det en wärkan war,
Utaf det trolldoms bylt man honom skickat har.
På liknande sätt berättas, hur Eric under en färd i bygderna
föres vilse af öfvernaturliga makter, af Afund och Sylvan, säger
författaren visserligen, men i själfva verket syftar han på gammal
svensk allmogeskrock. Skildringen slutar med att han återkommer
hem gastkramad.
Den intressantaste af dessa folkliga vidskepelser, som Eric
upplefver är den, då han juldagsmorgonen, något tung i hufvudet af
den föregående kvällens rikliga förplägnad, kommer förtidigt i
kyrkan och blir vittne till andarnes nattliga gudstjenst, en
föreställning, som finnes spridd i alla kristna länder:
De woro nu helt när då de med ängslan funno,
At ljusen öfwer alt i hela kyrkan brunno,
De gåfwo sig ej tid at rasta minsta blick:
Men Eric i en hast rätt fram till kyrkan gick.
Han steg ock dristigt in: men märk hwad honom hände:
Då han sig rundt omkring åt kyrkans bänkar wände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
