- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
48

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 Johan Mortensen

Så såg han hwarje wrå af bara gastar full;

Han när som på ett hår af skrämsel fallit kull.

Han kände en och an som nylig woro döda,

Som sågo skrumpne ut i brist af duktig föda.

Hwad mer förskräcklig syn har nånsin någon mött?

Han beneraglor såg förutan minsta kött.

Han såg en gammal Präst på prädikstolen gapa,

Sig wrida af och an och tusen miner skapa,

Dess röst wår Eric hördt, men ej dess ord förstod;

Ty rördes i hans kropp hwarenda droppa blod.

Han wille ut igen men kan ej dörren hitta,

En gast så höflig war at han bad Eric sitta:

Men Eric blef förskräckt och fant ej något råd:

Han ägde manligt mod, men aldrig öfwerdåd.

Här funnos qvinfolck ock som djupt för honom nego:

Men härwid Erics hår gerad i högden stego,

Han tänkte: Jag är Dräng, kanske jag i en hast,

Kan här bli trugat till at wigas wid en gäst.

En sådan tanka snart en billig afsky wäkte;

Han ägde ingen lust att öka gastars släkte,

För detta släktskap han en gruflig afsky bar;

Han sökte komma ut men måste stadna qwar.

Han wiste ej om han war waken eller drömde,

Men detta äfwentyr han ej så lätt förglömde.

Prädikan geck förbi, de började sin sång

Och Eric stod helt tyst vid dörren i en gång.

Han tykte wäl till halfs han kände melodien,

Men sången geck så matt som lätet utaf bien.

När sången slutad war, så föllo de på knä,

På gammalt brukligt sätt, som folk, men ej som fä.

De ljusen som så klart förut i kyrkon brunno,

De släktes i en hast och gastarna förswunno:

Dock kom der först en gast och talde honom till

Och sade: Säg min wän hwad du bland döda will.

Wår Eric wågar ej med denna gasten tala;

Men gol ett litet ord som tupparna plä gala.

Det sägs at ingen gast förbidar tuppens rop:

Men gerna kort förut far neder i sin grop.

Wår gast ej mera will den muntra gossen skräcka,

Men lindrigt will han dock för förwett honom knäcka:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free