- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
49

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkostötoschopia Saebyensis 49

Han honom gaf en klapp på kinden med sin hand,
Hvarefter syntes strax en grof och mörkblå rand.1

Eric befrias af klockaren, som kommer för att sopa kyrkan, ty:

Mr spöken fata bort så lemnas alltid mull,
At mäst hwar enda bänk af sådant tyg är full.

När han på kyrkovallen för fadern berättar händelserna blir
denne helt förskräckt och lyckönskar Eric till att så lätt hafva
sluppit undan; ofta händer det, "at den som julenatt i kyrkan går
för tidigt, har blifvit mördad först, sen hackad små som kål".

Genom sitt bredt beskrifvande manér, som trohjärtadt
återgifver hvarje enskildhet och lyser af godt humör, står Livin
närmare sextonhundratalets skalder än sin egen tids. Hans största fel
är att han håller alltför litet måtta med detaljer; han är ofta
grof-kornig, men egendomligt nog är han aldrig tvetydig, och han söker
heller aldrig att utmåla en sida af de naturliga behofven, som äldre
humorister med Rabelais i spetsen gärna dröja vid. Finkänslig är
han icke, men det var en egenskap som ännu icke var uppfunnen.
Sin fröjd har han af att utmåla fester och gästabud. En af hans
bästa skildringar är beskrifningen på julaftonen oeh dess
förberedelser:

Med mörkt och hiskligt slask den kulna hösten lider,
Man wet ej ordet af förr än till Jul det skrider.
Då wisar wintren sig med isglopp, snö och frost,
Som fägnar Eric mer än bästa Julekost.
Han gladdes långt förut at få på släden åka,
Och slippa Juledag i bara smutsen tråka.
Den dagen föll nu in; men Juleafton först;
Då såg man all slags bot för hunger och för törst.
Alt öfwerflödigt war; det kan jag intet neka;
Man lät en kostlig gris i heta ugnen steka,
Som endast fyra dar på werlden sedt sig mätt;
Blef snart igenom stekt och blef en kostlig rätt.2

1 Bok II, 6 kap.

2 Bok II, 5 kap.

8amlaren 1910.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free