- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
51

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkostötoscliopia Saebyensis 51

Men denna ljufwa saft betog dem deras lopp
Och satte makt och mod uti dess matta kropp.
När hwar och en fådt nog af denna sköna rätten,
Bar Eric fatet ut, gaf bandhund sista sqwätten,
Som fast han stod i band, högt upp på Eric sprang
Och gaf ett glädje skall med en fördubblad klang.1

I samma omständiga stil fortsättes beskrifningen med
skildringen af juldagen, som börjar med julottan och slutar med dans
och pantlekar.

Mat och brännvin mera än psalmsång och predikan utgöra
om-kvädet i denna bondefest, hvilken slutligen tröttar genom sin
enformighet. Icke ens de olika hemsökelser af spöken som Eric —
han är född med segerhufva — är utsatt för kan i längden
upplifva detta enahanda. Men målningen af bondens hvardagslif är
sällspordt trogen, och knappt något svenskt poem från denna tid
torde kunna uppvisa en motsvarighet härtill. Något försök att
försköna sitt ämne och poetiskt omkläda det gör författaren aldrig.
I bok 2, kap. 7 förekommer en episod, som i detta afseende är
typisk. Under julottans morgongudstjänst flyga små foglar in genom
fönstret och fladdra kring den stora ljuskronan:

Små foglar sågo på hur Juleljusen glindra

I Kyrkan flögo de och tjänsten något lindra.

Och fast de woro små, de hade präktigt swalg,

På nykter mage de dock längta efter talg.

De sågos här och där af ljusen bitar plåcka,

Och wille med gewalt på denna rätten packa;

Ty fast man körde dem wäl hundra gångor bort,

Instälde de sig dock ånyo innan kort.

I Kyrkans kors här sågs en stor och präktig krona,

De wiste ej en gång en sådan prydnad skona.

Der war en tafla på af skönaste emaille,

De skämdes dock ej för at der begära talg.

I början wäkte de i Kyrkan mycket buller:

Men klockarn sände ut en hoper små patruller

Som körde några ut fast andra kom igän,

Dock ledsna de till slut åt sådant glapp och ränn.2

1 Bok II, kap. 5.

2 Bok II, kap. 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free