Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Johan Mortensen
Huru vackert är icke detta motiv: småfåglarna som under
julottans gudstjänst fladdrade kring juleljusen. Hvilka fromma
be-betraktelser skulle icke en sådan tafla uppväckt i en medeltids
munks sinne, eller hur osökt skulle icke en modärn skald symboliskt
omtolkat den. Livin förlorar icke ett ögonblick sin nykterhet.
Han återgifver motivet just som han sett det, men höjer sig icke
ett ögonblick från detta bondeepos vanliga nivå: också fåglarna
liksom människorna under en holländsk kermesse lefva här endast
för maten. Men i detta sega fasthållande vid hvad han sett och
hört ligger också hans styrka, och det är skildringens trovärdighet,
som ännu i dag förlänar dikten ett visst värde.
Det bör för öfrigt slutligen framhållas, att det icke endast är
Peder Päars, som tjänat författaren till förebild. Äfven andra
litterära källor hafva inverkat på framställningssättet. Detta framgår
redan af arbetets allmänna plan. Dikten har formen af en
lefverne-beskrifning, som börjar med en omständlig skildring af hjältens
födelse och som skulle slutat med hans död eller sena ålderdom, såsom
vi säkert kunna antaga med tanke på liknande berättelser. Det
kan nu tyckas som om denna plan utan vidare skulle gifvit sig
själf för författaren; men detta är icke så själfklart, som det kanske
skulle kunna förefalla. Peder Päars har en helt annan komposition.
Den uppräknar visst icke hvarje händelse i hjältens lif med samma
yttre trohet, som Livin skildrar Eric Jonssons lefverne.
Holberg-flyger igenom sitt ämne; perspektivet formar sig till en lång gata
af komiska situationer, men någon allvarlig utredning af sin hjältes
lif har han aldrig ärnat gifva. Den biografiska form, som Livin
använder, förekommer ofta i sjuttonhundratalets engelska romaner
fullt medvetet användt i psykologiskt syfte. Så t. ex. i Tom Jones
och i rent karrikerad form i Tristram Shandy. Det är dock icke
på denna art af framställningar, som bör tänkas, utan på den rent
yttre, kronologiska uppradning af äfventyr och händelser, som
utmärka de tyska folkböckerna och första romanerna under
femton-och sextonhundratalen. Äfven i dessa är det icke ovanligt, att
författaren mer eller mindre detaljerat följer sin hjälte från vaggan
till grafven. Til Ulspegel, Riddar Finke, Simplex Simplicissimus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
