- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
53

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkostötoschopia Saebyensis 53

äga detta kompositionssätt. Att denna läsning icke var Livin okänd
framgår af en uppräkning, som förekommer i andra bokens första
kapitel:

Uti Historier han elljest nog sig öfwat:

Men köpte ingen förr än han dess wärde pröfwat.

Han af de bästa slag en artig samling gjordt

Och minnet räkte till så uti smått som stort.

Ullspegels äfwentyr war en ibland de bästa,

Der ser man hwad för puts han spelat mot sin nästa;

De woro wäl ibland ej af den finsta smak.

Dock stundom muntert skämt; ty det war mäst hans sak.

Om Eiddar Fin k es färd med alla dess bedrifter,

Fans tryckt en hel Octav ibland hans andra skrifter.

Man finner saker der som öfwergå förnuft

Ty Riddarn bräns i sjö och drunknar uti luft.

Hans samling innehöll för öfrigt intet sladder

Som till exempel: när en bonde böd till fadder,

Så sände han sin dräng at Hobergs-Gubben be,

Der får man ock portrait af samma Gubbe se.

Han gaf till fadderskänk så nog en dräng kan bära

Och frågar om han sedt en annan mer förära

Då drängen sade ja: Tills han så mycket fådt

At han med största plats med bördan hem åt gådt.

Marcolphi wittra wärk ett prof af största snille,

När Salomon och han hwarannan fresta wille.

En högst upbygglig piece; den i hans samling war,

Fast man hos lärde män, den ofta saknat har.

Här fants en saga ock, som sig på sanning stödde,

Hur Carsus slog sin Bror, at mäst till döds han blödde,

Hur Lejoninnan sen tog honom i förs war

Och med all aktsamhet till sina ungar bar.

På alt uptänkligt sätt ett willdjur honom tjenar

Och åt så kär Eleve hon Moders hjerta länar;

De åto med apptit förutan disk och duk;

De passa up hwaran när någon kändes sjuk.

Här ses hur wilda djur sig också låta tämja;

Här märktes intet kif, men enighet och sämja.

Den ena gärna på den andras ögon såg

Hwad man förborgat höit och i dess inre låg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free