- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
54

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 Johan Mortensen

En Chrönika der war hwars namn jag ej fådt weta,
Men efter sådant wärk man länge nog får leta.
Det war ett gammalt tryck i denna lärda hok;
Den henne skrifwit har war intet någon tok.
När man i henne såg så kändes blodet gasa;
Fast ingen war så slug som kunde henne läsa.
Ja, Klockarn ej en gång ett enda ord förstod
Dock troddes denna bok upbygglig, rar och god.
Härnäst här äfven fants en saga om Helena;
Der ser man olycksfall med dygden sig förena:
Men skönhet som stod ut de aldrawärsta prof,
Tili slut dock want sin pris och blef ej lasters rof.
Han ingen Catalog på sina böcker hade;
Fast han dem hwarje dag i bästa ordning lade.
Hans wisor woro fler än jag dem teckna känn;
Dem fäste han i hop tillsammans i ett bann.
Der funnos ämnen nog, för gamla och för unga,
För hwem som hade lust i denna boken sjunga.
Ej war der en af dem som war den andra lik,
En inhölt endast skämt, en på Moral war rik.1

Af dylikt folkligt, troligen tyskt ursprung är hela det parti,
som handlar om hexan Sisla och hvilket af Pluto berättas för
Jupiter. Det upptager i dikten kapitlen 4 — 8 af första boken. Det
sönderfaller i tvenne berättelser, och båda dessa illustrera det
folkliga ordstäfvet, att en elak käring är värre än djäfvulen själf. Det
börjar med en berättelse om, hur Pluto lärt känna Sisla. Han hade
förgäfves sökt stifta ofred mellan tvenne makar, som alltid lefvat i
sämja. Sisla åtager,sig mot ett par nya skor att göra dem osams.
Sisla besöker först hustrun och inbillar henne att på mannens hals
växer ett långt hår, som kan vålla skada, om det ej borttages. Hon
borde derför sedan mannen insomnat skära bort det med en rakknif,
som hon skulle dölja under hufvudgärdet. För mannen berättar den
gamla hexan, att hustrun ärnar mörda honom. När han ser, att
hon, sedan han lagt sig, förfar som Sisla förutsagt, tror han på hexans
berättelse och slår hustrun halft ihjäl. Sisla får sina skor, och det
dröjer i sex veckor, innan makarna försonas.

1 Bok II, kap. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free