Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Kellgrens »Våra Villor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens »Yåra Villor» 85
Att stämningen varit gemensam för de båda vännerna, förstår man
af det ställe i ett af brefven (af 22/3 1776), där Kellgren talar om
"med hvilken enstämmig rysning vi betragtade den svarta målningen
af lifvets olyckor" vid gemensam läsning af Voltaires Precis de
TEcclesiaste, den pessimistiska sjuttonhundratalsparafrasen af
Predikareboken. Och han försäkrar vännen, att " denna behageliga scene"
alltsedan dess — brefvet är skrifvet ett halfår senare — ständigt
varit lefvande för hans minne. Behöfs det mer än detta citat för
att visa, att denna "rysning" vid tanken på lifvets olyckor för de
båda vännerna ej varit utan en viss njutningsfull bismak?
Uppriktigt känd eller ej, finnes emellertid världspessimismen
redan uttryckt i Saknaden och med tonfall, som — lånade från
förebilden — redan varsla om Våra Villor. Här finnes klagan öfver
det skarpa dagsljuset, som skingrat alla de förskönande
dimbilderna :
Ack sanningsljus! du gör min syn beswär:
Förtwiflad jag mit misstag har erfarit;
Jag saknar nu den tid som warit,
Jag hatar nu den tid som är.
Och här finnes också, isolerad och något omotiverad, den bön till
den grymma sanningsdagern att vika bort, som inleder den
glänsande slutstrofen i Våra Villor:
Ack göm dig bort du grymma sannings dag!
Ett element i Våra Villor finna vi ej alls i Saknaden, den
religiösa skepticismen. Häraf följer naturligtvis ej att Kellgren vid
denna tidpunkt varit religiöst troende. Söderberg har mot tidigare
försök att kasta en dager af fromhet öfver Åbotidens Kellgren med
full rätt pekat på de i brefven ofta förekommande gäckerierna med
bibeln, som redan börja år 1770 med en parodi af Fader Vår. Vill
man ha klart för sig hur pass avanceradt Kellgrens fritänkeri redan
under Abotiden är, kan man taga hans Ode öfver lifvet, som jag
funnit vara en fri öfversättning af Fredrik II:s ode La vie est un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
