- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
88

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Kellgrens »Våra Villor»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 Martin Lamm

Förut ha de samt och synnerligen gjort intryck af lofvande
skol-exercitier.

Han blir sinnesrusets, den erotiska lidelsens skald par
preference. Snart tituleras han t. o. m. i Stockholmsposten "Den sinliga
kärlekens sångare", och allt tyder på att han känt sig smickrad af
titeln. Han har den nyomvändes oemotståndliga behof att bekänna
och göra propaganda. Sinnesnjutningen har skänkt honom "den ro
naturens fullhet ger". Dess nöjen äro rena; vi behöfva ej blygas
för dem:

Från fördom och vidskeplighet^

Som mig förut i bojor slutit

Af kärleks hand jag frälsning njutit.

Gång på gång återkommer i hans verk hatet mot böckerna,
mot vetenskapen, som hållit hans ungdom fången, som stängt honom
vägen till den enda verkliga lyckan, njutningen. I Sinnenas
Förening triumferar i Sverige den hedniska sinneslust, som i hela
Europa kommer med upplysningsfilosofien och efterklassicismen.

Samma religiösa och etiska radikalism bryter sig också fram i
den första täflingsskrift, som Kellgren insänder till
Vitterhetsakademien, Ode öfver en stadig man. Jag har svårt att förstå, hur
man kunnat finna denna dikt ge uttryck åt samma anda som Dalins
och Gyllenborgs idealteckningar af den stoiske hjälten. Det är
sant, att Kellgrens diktion lånat ej så litet från Ode öfver Själens
styrka. Men det starka patos för dygd och frihet, som är det
bärande hos Gyllenborgs stoiker, har blott en svag återklang i
Kellgrens dikt. Kellgrens hjälte ser ej som Gyllenborgs sin
uppgift i ädel och tålig pliktuppfyllelse, han tror ej på möjligheten att
med sitt exempel kunna återväcka en förvekligad mänsklighet till
dygd och själfkänsla. Kellgrens pessimism är af annat slag; den
har släppt all tro på mänskligheten och all tro på försynen; den
stelnar i ett sammanbitet trots.

Också bära akademiens* protokoll1 vittnesbörd om den starka

Af 13/i2 1777 \ritterhetsakademiens arkiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free